Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 VEN SK HÄFDATECKNING. 321
hållande, att enligt sjelfva grundlagarne ståndsfördelningen
gällde till och med vid. riksdagsutskottens voteringar, anför
förf. såsom skäl för sitt påstående egentligen intet annat än
det temligen betydelselösa faktum, att stånden vid något
tillfälle rådplägat i plenum plenorum, hvilket väl ej heller förr
varit utan exempel. Mot frihetstidens slut, då
sammansmältningens tendens, om den funnits, bort hafva hunnit i någon
mån befrukta tänkesätten, ser man dock presteståndet,
understödt af sina ofrälse medstånd, besluta, att medlem som
för sina barn mottagit adelsskap, skulle från ståndet vara
utesluten, och borgareståndet förklarade 1771, då en adelsman
deltagit i Hedemoras riksdags mannaval, att dymedelst blifva
"frälse och ofrälsemannarättigheterna sammanblandade och
grunden lagd till borgerliga samhällets undergång."
Men om vi sålunda i frihetstidens författning förgäfves
sökt de tre "höga och sanna grundsatserna af folkets
majeståt" ("folket i dess helhet!") —af u menniskornas
jemnlik-het" och af "de skilda ståndens hopsmältning", hvilka
prof. Fryxell der tror sig hafva upptäckt — så är det så
mycket mera på en gång öfverraskande och angenämt att
finna, det han på andra ställen i likhet med sina föregångare
förklarar statsskickets fel ligga uti konungamaktens tillintet’
görelse, uti hela maktens öfverlemnande åt en
ståndsrepresentation, hvilken ej representerade "hela folket" och inom
hvilken det förnämsta ståndet var grundadt uteslutande på
bördens slump, och slutligen uti yttrandefrihetens fullkomliga
undertryckande (33. 27—53). 3) ,
3) Förf. brukar under sådana rubriker som "Oförtjenta
anklagelser mot frihetstiden" bekämpa föregångares åsigter, hvilka
han dock på annat ställe upptager såsom sina egna, en method
som icke minst bidrager att gifva berättelserna den slappa
hållning, som mer och mer utmärker dem. Så förnekar han t. ex.
33.13 att rådets strider mot konungamakten kunna betraktas
såsom embetsaristokratiens strider för sin egen makt, alldenstund
rådet ej vore annat än ständernas fullmäktige; men att saken
äfven kan ses ur nyssanförde synpunkt erkänner förf. genom att
(38.69) adoptera påståendet, att embetsmännen beherrskade
ständerna. Han anför såsom en sjette af dessa oförtjenta
anklagelser, att adeln genom det fria statsskickets införande sökt
återvinna sina reducerade gods, men medgifver påståendet i samma
ögonblick (33. 14. Jfr. Malmström 1. 202). — Dylika beskyllningar,
säger förf. (33. 16) hafva de konungske, fienderna till folkens sjelf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
