Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
striden* om kristi gudom.
367
fället att "framhålla den andra sidan af Kristi personlighet
eller att granska och tillgodogöra Nya Testamentets
vittnesbörd om dennes gudomshärlighetInnan vi taga i
betraktande huru Hr Biskopen löser denna sin speciella
uppgift, kunna vi förutskicka ett par anmärkningar med afseende
på den lära om Kristi förnedring, hvilken korteligen antydes
innan Hr Biskopen öfvergår till sitt egentliga ämne. Utan
att fästa oss vid Hr Rydbergs bevisning, att Hr Biskopen
denna sin lära afviker från den ortodoxa theologien2), vilja
vi leda uppmärksamheten på några af de sällsamma
motsägelser, i hvilka han dervid invecklar sig. Det heter
nemligen å ena sidan, att Gud sonen (den andre personen i
treenigheten) har blifvit menniska, och att den menniskoblifne
Guden såsom sådan understundom verkligen känner sig
likasom stängd ifrån gudomslifvet, icke blott så, att han
bekänner Fadren, som är utan omskiftelse, vara allena saunan Gud,
större än han sjelf, utan ock att han på korset’ nödgas ropa:
"min Gud, min Gud, hvi hafver Du öfvergifvit mig". Å
andra sidan heter det, att trots menniskoblifvandet (=
förnedringen) Gud sonen aldrig upphör att vara. Gud, så ätt
Kristus är sann Gud på samma gång som han är sann menniska3).
Det är tydligt, att dessa Hr Biskopens påståenden upphäfva
hvarandra- fullkomligt. Har Gud Sonen verkligen blifvit
menniska, så har han dermed äfven upphört att vara Gud, och
har han aldrig upphört att vara Gud, så har i sjelfva verket
menniskoblifvandet aldrig egt rum, utan utgör blott ett
talesätt. Yäl söker Biskop Beckman att i det följande af sin
skrift undgå detta alternativ, men, såsom vi skola få se,
lyckas han deri icke bättre, än att han lägger nya motsägelser
till den vi nu hafva antydt. Icke mindre underlig än denna
motsägelse är den läran, att den menniskoblifne Guden
bekänner, att fadren allena är sann Gud, större än han sjelf
o. s. v. Ty, om sonen bekänner att fadren allena är sann
Gud, huru kan då sonen sjelf antagas vara det?
Det första, som Hr Biskopen söker visa, sedan han öf-
Beckman, p. anf. st. ss. 13—15.
7) V. Rydberg, p. anf. st. s. 270 o. f.
3) Beckman, p. anf. st. s. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
