Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Axel Nyblæus: Striden om Kristi Gudom mellan V. Rydberg och Biskop Beckman. I—II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
striden* om kRisti gudom.
369
ling, utifrån med sig förenar den andras väsentliga
bestämningar, ungefär såsom utgjorde dessa en klädnad, är äfven
detta otänkbart. Kristi menskliga natur och egenskaper —
om hvilka här är fråga — skulle då ej kunna stå i något
inre sammanhang med hans öfvermenskliga eller gudomliga
personlighet och följaktligen ickc tillhöra denna. Om
personligheten gäller nemligen — i följd af hennes andliga
karakter — att man lika litet kan utifrån i henne införa något,
som hon genom någon inre förvandlingsakt kan blifva
någonting annat än hvad som till möjligheten är gifvet i och hos
henne sjelf. Ätt — i likhet med Biskop Beckman — tala om
en öfvermensklig personlighet, som skulle afkläda sig
gudoms-formen och ikläda sig menniskoform och menskligt
tillvarelsesätt, är sålunda — vi upprepa det — ett otvetydigt bevis,
att man icke gjort personlighetens begrepp till föremål för
någon närmare reflexion.
I sammanhang med läran om Kristi præexistens och
anammande af mensklig natur söker Biskop Beckman
ådagalägga, att, enligt Skriftens vittnesbörd, præexistensen är en
för Kristus (eller åtminstone för hans gudomliga natur)
de-stinctiv bestämning, som tillkommer honom allena, men icke
de menskliga personligheterna. Häraf åter drager Hr
Biskopen den slutsatsen, att Kristus är Guds ende eller enfödde
son, och att menniskorna icke äro Guds söner eller barn i
samma egentliga mening som Kristus. Gud kan således icke
holler sägas vara menniskornas fader i samma egentliga
mening, som han är Kristi fader. Skilnaden emellan Kristi
barnaskap hos Gud och de menskliga individernas består,
närmare bestämdt, deri, att Kristus (till sitt öfvermenskliga
väsende) är oskapad eller af evighet född af Gud, hvaremot
menniskorna äro timliga produkter af hans skapande verksamhet.
Såsom af evighet född af Gud eger Kristus väsensgemensamhet
eller väsensenhet med honom (är med honom likartad), hvilket
icke är fallet med menniskorna. De sistnämndas egenskap att
vara Guds» söner är ett barnaskap i andra hand, en adopti n.
Medelst gemenskapen med Kristus (i den nya födelsen), och för
hans skull varda de troende räknade såsom Guds söner1).
*) Beckman, p. anf. st. ss. 25—28, 29—32, 36 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
