Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Han Forssell: Tyskland, Frankrike och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425 TYSKKAND, FRANKRIKE OCH SVERIGE.
för Tysklands eröfring från Danmark, så mycket mer som
numera intet diplomatiskt spegelfäkteri kan fördölja, att
Frankrike just genom sin overksamhet under åren 1863—64 hade
förbrutit de enda anspråk, det kunde ega på att verkligen
anses som skiljedomare i Europa, och att detta lands regering
i stället med Preussen lefvat i godt förstånd, till dess ingen
utsigt återstod att vinna förmåner för Frankrike sjelft.
Det var vidare en beklaglig ensidighet, att, under det
man lade en falsk förgyllning af "rättvisans sak" öfver den
välkända franska chauvinismen, hade man deremot föga
deltagande och ingen beundran för den manliga och lugna
fasthet, hvarmed Tysklands folk beredde sig på att möta sin
motståndare, ingen uppmärksamhet ens för det storartade i
den företeelsen, att ändtligen; trots alla försök att befästa dess
söndring, hela Tyskland af fritt val och med enig vilja slöt
sig tillsammans om ett fädernesland.
Man ropade högt öfver de "råa och öfvermodiga" uttrycken
af tyskt segerjubel, och dervid anförde man såsom uttryck
af hela det tyska folkets sinnelag och bildningsgrad sådana
förläggarespekulationer som t. ex. Kriegszeitung; men man
försökte icke ett ögonblick att sätta sina läsare in i den
stämning af patriotisk hänförelse och förbittring mot
arf-fienden, som måste hafva gripit det anfallna folket, och
hvarur just dessa öfvermodiga känsloutbrott vid de oförmodade
segerbulletinerna sprungo fram. Man hade dessutom kort förut
begått den orättvisan att såsom något ståtligt och naturligt
framställa det visst ej mindre öfvermodiga jubel öfver
kommande segrar, som i Frankrike hördes från tribunen och den
stora pressen likaväl som från tidningames och gatornas pöbel.
Man tillät sig att moralisera • tyskarne och konung
Wilhelm, derför att de, såsom folk och konungar i alla tider
gjort, såsom vi sjelfva varit vane att göra under Gustaf Adolf
och Karl den tolfte, åkallade Guds bistånd i striden för en i
deras ögon helig och rättvis sak; men man låtsades, som om
det aldrig hade funnits något krigiskt bigotteri i det land, der
man telegraferade, att kejsarinnan tändt vaxljus inför
Mariabilden, och der talismaner med latinska böner kringspriddes i
hären. Man sökte i stället förhåna eller förvrida de känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
