Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429 TYSKKAND, FRANKRIKE OCH SVERIGE.
århundradens oförrätter. Vi kunna icke förstå de skäl, som
Tyskands statsmän anföra för sin skyldighet att värna sitt
eget land genom Frankrikes styckning. De säga Europa,
dessa statsmän, att de måste beröfva Frankrike dess makt att
skada Tyskland; och det oafvisliga svaret derå blifver, att för
sådant ändamål skulle man vara tvungen att utrota en stor
del af Frankrikes befolkning eller att sönderstycka detta land,
tills det blir mindre än Preussen fordom var, hvilket verk väl
ej ens Bismarck torde kunna genomföra. De säga, att de
måste begagna detta tillfälle, som kanske aldrig kommer åter,
för att lära Frankriko fruktan för Tysklands makt; och de
kunna dock visst icke neka, att genom det krig, som nu
hotar att uppblossa, f&r Frankrike blott lära sig ett hat mot
Tysklands folk, som skall vara i generationer. De säga, att
de måste betrygga sin säkerhet genom förvärfvandet af vigtiga
fästningar och gränsdistrikter; och man svarar dem med skäl,
att ctøssa gränsdistrikter, äfven med sina fästningar, måste
blifva en black om Tysklands fot, som skola förlama dess
kraft både i fred och krig. De säga slutligen, att Tyskland
blott tager åter hvad det fordom blifvit lika våldsamt
beröfvade, och Europa frågar då blott, om tvenne* århundradens
blodiga arbete sålunda skall hafva varit förgäfves, eftersom nu
Elsass och Lothringen måste blifva föremål för en strid, som
kommer att hafva en ständig näring i tvenne stora folks
outsläckliga nationalhögmod. Och till sist kommer det öfver oss
en stark beklämning vid tanken derpå, att eröfringen af Elsass
och Lothringen endast skall bidraga att gifva näring åt detta
nationaliseringsbegär, som Europa med rätta fruktar och afskyr.
Det är under sådana förhållanden icke underligt, att Sverige
med hela det öfriga Europa af hjertat önskar Frankrikes
framgång och lycka i dess tunga värf att försvara sin
integritet, och att man nu på konung Wilhelm och grefve Bismarck
kastar hela den förfärliga skulden för de kommande stridernas
fasor. Och denna deras skuld blir i våra Ögon ännu
gräsligare derför, att den innefattar ansvaret för Tysklands och
dermed Europas framtida ofärd. Ty det är för enhvar
synbart, att det djupa förderf i Frankrikes samhällslif, som nu
blifvit lagdt inför öppen dag, åtminstone för generationer kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
