Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - J. W. Arnberg: Arbetarefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARB ETAREPRÅGAN.
459
om arbetaren, nöjd för sig och sin familj att kunna
nödtorft-ligen existera, i den större arbetslönen endast sett ett
medel att kunna på nytt öka sitt antal, då bar oundvikligen
arbetslönen snart åter nedsjunkit till sin förra ringhet, stundom
ock vid första motgång inom industrien ända derhän, att den
endast i förening med den allmänna fattigvården förmått
tillfredsställa lifvets nödvändigaste kraf.
Slutsatsen af allt detta blifver, att det är hos
arbetsklassen sjelf, i dess eget initiativ, som politiska ekonomien
lägger vilkoret för förbättringen af dess öde. Att genom
sedlig återhållsamhet ställa tillgången på arbete i ett
gynnsammare förhållande till efterfrågan, är främsta medlet dertill, och
derför åter erfordras, att arbetaren omsorgsfullt begagnar
hvarje tillfälle till eröfrande af en högre uppfostran och
intelligens, att han lär respektera sig yelf och dermed
allvarligt inse nödvändigheten för sin egen utveckling af en bättre
och mera betryggad ekonomisk ställning. Att så ännu i
endast alltför ringa mon skett, kan man beklaga, men knappt
förebrå arbetaren. Det bör nämligen erkännas, att utom de
svåra hinder för höjande af fabriksarbetarens ställning, som
ofta legat i dennes egen djupa okunnighet och råhet, har
äfven sjelfva den nuvarande industriens organisation i viss mon
motverkat hvarje arbetets bemödande att gent emot
kapitalet förvärfva en mera oberoende ståndpunkt. Stödd på
glänsande fakta, som visa, att ju lättare och billigare produkterna
kunnat frambringas, desto mera hai* deraf kunnat förbrukas,
samt att i allmänhet förbrukningens förmåga af utsträckning
städse varit starkare än produktionens, har politiska
ekonomien ki^nnat med allt skäl framställa den sats, att för hvarje
arbetare, som en arbetsbesparande maskin till en början gjort
öfverflödig, har densamma snart visat sig kunna bereda
sysselsättning åt 10 hans likar. Men det ligger dock, trots detta,
. en viss, ehuru ensidig sanning äfven i det af socialisterna
starkt betonade förhållandet, att för hvarje gång den lefvande
arbetskraften funnits alltför dyrbar, har snart en maskin
blifvit satt att till största delen fullgöra dess funktioner, och att
maskinerierna sålunda, just i följd af sin välgörande egenskap
af att vara arbetsbesparande, blifvit arbetarens svåraste kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
