Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - J. W. Arnberg: Arbetarefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
ABBETABEFBÅGAN.
motsvarar dess växande fordringar på rättigheter och
inflytande, har den dock ådagalagt en nog stark känsla af icke
allenast sitt oberoende utan äfven af oberoendets pligter, att
man kan utan alltför stora farhågor våga lägga omsorgen om
dess framtid i dess egen hand.
III.
Det kan icke och får icke förnekas, att den industriele
arbetaren på senare tider, i trots af ogynnsamma förhållanden
och under hård kamp mot försakelser och lidanden, i icke
ringa mån förmått förbättra sin ekonomiska ställning och
kanske ännu mera höja sin intelligenta och sedliga
ståndpunkt. "Nihii habeo, nihil curo" är icke längre valspråket
för denna talrika samhällsklass, och med samlad kraft sträfvar
den modigt att hålla proletariatet sig från lifvet. Men lika
visst bör man äfven erkänna, att ännu är dess välstånd
alltför både ringa och ovisst, att arbetslönen ännu under trycket
af arbetarnes starka inbördes konkurrens alltför mycket står
minimi-gränsen nära, den gräns på hvara andra sida nöden
och eländet råda. Känslan deraf har mångenstädes hos
arbetaren alstrat en känsla af hat mot arbetsgifvaren, såsom
den der naturligen sträfvar att undanhålla honom hans
förtjente lön, och denna känsla underhålles alltjemt af sjelfva den
allmännaste formen för arbetets ersättning, vanligen en bestämd
lön för hvarje arbetsdag eller för ett visst arbetsresultat.
Också pågår sedan länge mellan dessa båda
produktionsagenter en förbittrad strid, som, huru sorglig och ruinerande den
än må vara, likväl måste anses i och för sig sjelf beteckna
ett framsteg samt följas med deltagande och välönskningar,
för så vida något hopp finnes, att den skall kunna leda till
fredsunderhandlingar på en grundval, som betryggar en
varaktig och uppriktig försoning:
Medlet att med någon utsigt till framgång kunna öppna
en sådan strid mot det hittills öfvermäktiga kapitalet hafva
arbetarne naturligen sökt i associationen, i föreningen af sina
krafter, emedan de såsom isolerade funnit sig värnlösa icke
allenast mot arbetsgifvarnes fordringar, utan äfven mot
morgondagens ovisshet, mot sjukdomens, ålderdomens och arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
