Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - J. W. Arnberg: Arbetarefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
àbbetarefbigàn.
471
främsta ändamål, än mot åtskilliga af de medel, de för dettas
vinnande anlitat, och det bör erkännas, att dessa senare
standom varit af beskaffenhet, att icke kunna undgå en rättvis
fördömelse.
Främst förebrår man unionismen bland arbetarne att
hafva förstört det goda förhållandet mellan arbetstagarne och
arbetsgifvarne, att, i stället för de fordom herrskande
känslorna af vördnad och lydnad å ena samt af humanitet och
faderlig välvilja å andra sidan, hafva fostrat ömsesidigt
misstroende och hat. Det synes oss likväl, som om unionismen
kunde anses vara lika mycket en följd af som en orsak till
denna ömsesidiga fiendtlighet, härledande sig från arbetarens
uppfattning af sin ställning såsom alltför mycket betryckt och
ringaktad, och att således, huru beklagansvärdt det närvarande
tillståndet i öfrigt än må vara, det föregående, ur hvilket
detta uppkommit, varit i verkligheten föga mera prisvärd t.
Det förr vanliga, ännu alltför ofta hörda, talet från
industri-idkarne, huruledes de föda så eller så många arbetare, och
huruledes dessa senare derför voro skyldige icke allenast sitt
arbete utan äfven tacksamhet och lydnad, tyckes verkligen
mera påminna om förhållandet mellan herren och hans hund,
än om ett sådant, der den ömsesidiga tillgifvenheten är
grundad på öfvertygelsen, att hvar och en tager och gifver endast
hvad rätt och tillbörligt är. Om så icke varit, skulle
arbetarnes närvarande sinnesstämning knapt vara förklarlig
annorlunda än såsom den nyckfulla otacksamheten hos ett
bort-skämdt barn, och den skulle icke kunna leda till något bättre
än en välvillig förlåtelse och en ångerfull återgång till det
gamla. Det finnes ännu två olika åsigter angående den mest
önskvärda ställning en arbetare bör intaga till sin patron, af
hvilka den ena vill, att arbetaren, fattig och beroende, skall
emottaga allt af arbetsgifvaren, hvilken det åligger att tänka
och sörja för sina arbetares bästa. Denna åsigt var förr den
allmänna, och den hyllas otvifvelaktigt ännu af dem, som med
saknad tala om de flydda goda tidernas patriarkaliska välvilja
å ena sidan och tacksamma vördnad å den andra. Den
senare åsigten åter vill, att arbetaren icke skall lita till andras
omsorger, utan taga sitt öde i sin egen hand, i sitt eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
