Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-512
SVENSKT SPRÅK OCH BÅTTSTAFNINÖ.
något att skaffa med skönhetssinnet.*) Hvad åter "vigheten
vid skrifning" beträffar, så kuude och borde afseende fästas
därå, om fråga vore om att uppfinna ett nytt ljudtccken,
men att man därför skulle sätta det ena ljudets tecken
för det andras, förefaller oss mer än underligt. I ett
fall söker R. försvara e med kraftigare skäl. Han påstår, att
teckningen ja (för je) strider mot härledningen, då je "i de
flesta fall grundar sig på gammalt t". Vi kunna knapt
förstå, hur E. kan göra ett sådant påstående. Obekantskap med
verkliga förhållandet är icke tänkbar. Då emellertid sakens
utredning här blefve både för lång och för torr för läsaren,
måste vi inskränka oss till den förklaringen, att vi äro gärna
beredvilliga att, hvar hälst herr Rydqvist gifver oss tillfälle,
bevisa, det teckningen je för ^’ä-ljud ej har något stöd
af härledningen, och vi kunna här åberopa en betydande
vetenskaplig auktoritet nämligen — Rydqvists. Ty en
märklig omständighet är, att R, under sin polemiska ifver ofta till
en alt för betydlig grad aflägsnar sig från de åsigter ban
förut uttalat. Artikeln om e och ä i detta kapitel, som
slutar med följande ord: "En bearbetning för ett
vidsträcktare omfång åt à, än det närvarande, kan aldrig leda till
annat än afsmak för denna bokstaf och dess slutliga
utdrif-vande ur alfabetet", jämföre man med hvad han yttrar IV,
1, sid. 196: "e–med ljud af à förekommer \u–
[Här följer ett stort antal exempel, hvaribland: begge, tvenne,
menniska, hjelm, hjelp, fjerde, gerna, jern, jemn, stjei%na
m. fl.] "Man har för skrifningen med e trott sig finna en
*) En liten slutledning vare rec. tillåten. Om ä voro fulare
än e, så borde a också vara fulare, men det "tycker" ingen, ty
om e förekommer i flera stafvelser efter hvarandra (t. ex.
here-delse), så förekommer a i minst lika många (t. ex. afdagataga).
Altså är det de två prickarne, som göra ä "ful" — då borde å
blifva fulare än a, men icke än e, och man komme därhän, att ö
blefve litet fulare än i därföre att ö har tvä prickar och i bara en!
Man ser huru litet sådana "tycken" betyda i en vetenskaplig
fråga. För öfrigt borde icke ållår anses fult äfven därför, att
ä i två stafvelser efter hvarandra icke är sällsynt t. ex.
brädvägg, länsgräns, trähäst m. fi. Månne icke här trehest etc. vore
fulare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
