Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM KRISTI GUDOM.
561
nämnda åsigt tillfäüigt, om kroppen komme att sammanstämma
med anden och utgöra ett tjenligt organ för denne o. s. v.?
Onekligt är, att dessa och dylika frågor måtte anses
berättigade, om man, såsom herr Rydberg, identifierar
menniskoandens evighet i och för Gud méd hans præexistens eller
tillvaro före jordelifvet. Genom en dylik identifikation
upphäfves i sjelfva verket menniskoandens antagna evighet; ty
hvad som är före en ,viss tidpunkt, det är sjelft i tiden, har
en tid före och en tid efter sig och är således icke tidlöst
eller evigt. Ur menniskoandens avighet, om den fattas med
tanken och icke blott med föreställningen, följer, att han icke
sjelf är i någon tid, utan att fastmera tiden — i likhet med
rummet — är i menniskoanden eller utgör en viss bestämning
hos honom, en form för hans uppfattning, som sammanhänger
med hans ändlighet eller inskränkning och deri har sin
förklaring. Men, om sålunda menniskan icke sjelf (väsentligen)
är i tiden, utan tiden är en bestämning eller
uppfattningsform hos henne — huru skulle hon annars ku.nna känna sig
yara upphöjd öfver tiden och förändringen? — så förfaller af
sig sjelf Biskop Beckmans fråga, om menniskans sinliga eller
kroppsliga natur, är ett emot menniskoanden dualistiskt
motsatt element, med hvilket han blifvit sammanbunden eller
på ett yttre (mekaniskt) sätt förenad. Ty då form icke kan
finnas utan innehåll, eller då den förra blott i abstraktionen
ltan skiljas från den senare, så måste, om tiden och rummet
äro ofullkomliga former för menniskans uppfattning, också
Allt som är i dessa former eller i dem uppfattas,
ursprungligen ligga hos menniskan eller utgöra hennes eget innehåll,
änskönt detta, i följd af menniskans ändlighet eller inskränkning,
blott kan fattas successivt och för henne företer sig såsom
uå-gonting mer eller mindre yttre och främmande, derföre att det
är fullt aktuelt upptaget inom hennes medvetandes enhet.
Eller det sinnliga och kroppsliga är m. a, o. ingenting annat
än menniskans egen mer eller mindre potentiella bestämdhet,
och ehuru i det närvarande lifvet den ena menniskan födes
af (utvecklar sig ur) den andrå, så blifver dervid ingen
men-niskoande förenad med något för honom ursprungligen
främ-Svcmk Tidskrift. . 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
