Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hans Forssell: Napoleon den I:ste och Franska Revolutionen. I. (Lanfrey: Napoleon I:s Historia; Barante: Nationalkonventets Historia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 NAPOLEON DEN l!STE OCH FRANSKA REVOLUTIONEN.
fått ett förökadt anspråk på deltagande och beundran. Detta behof
har icke heller blifvit mindre derigenom, att individerna såsom
massor kommit till större makt och betydenhet, ty det hör jäst
sådana politiska formationer till att söka sig i starka individer
den enhet, som de i mer eller mindre mon sakna inom sig
sjelfva.
Hjeltedyrkan är derför icke i och för sig någon onaturlig
företeelse, icke heller något, som särskildt strider mot vår tids
skaplynne. Vi behöfva icke rädas för densamma, men onekligen hafva
vi skäl att underkasta denna såsom alla andra känslor en
samvetsgrann förnuftets pröfning. Ty våra drifter ligga så starkt åt detta
håll, att om vi sakna sanne Hjeltar att beundra, knäfalla vi gerna
för de falske. Vår svaghet att taga skal för kärna, glitter för
guld är naturligtvis ytterst lätt utsatt för frestelser, då det gäller
sådant som beundran för mensklig storhet, och denna svaghet kan
såsom andra komma att stå oss tämligen dyrt.
Den beundran, som Napoleon Bonaparte har väckt, kan
derutinnan tjena till en varning. Det lider väl intet tvifvel, att hon
var en villa, som den nakna verklighetens bild allt mer kommer
att förjaga; men hvilken tjusande villa var hon dock icke, hvilken
frestande lockelse låg icke dori för svage dödliges sinnen! Hon var
uppsprungen ur en oemotståndlig bäfvan för denna öfvernaturliga
makt, hvarmed den viljestarke mannen så underbart förstod att
betvinga alla, som kommo i hans väg; hon bibehöll sig såsom en
hänförelse för denna den menskliga individens kraft och yttre
storhet, hvilken kanske aldrig i verlden så har blifvit förherriigad
som just i Napoleon. Och att en sådau bäfvan, en sådan
hänförelse varit väl grnndade, det torde ingen historia komma att
förneka. Vi behöfva knappast de otaliga vitnesbörden af dem, som
med eller mot sin vilja drogos in i kretsen af Bonapartes
tjusare-kraft; om densamma vitnar alldeles tillräckligt det enkla faktum,
att han hos ett slägte, som längesedan upphört att tro på Gud,
mäktade inplanta tron på en menniska; att han i en tid, som
upplöst den menskliga och sociala tillvaron i en oredig massa af
abstrakta principer och sjelfviska intressen, inom några ögonblick
grundade ett välordnadt samhälle på sin kraftfulla individualitet.
"I honom bor en Gudu ropade den bestörta samtiden, och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
