Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hans Forssell: Napoleon den I:ste och Franska Revolutionen. I. (Lanfrey: Napoleon I:s Historia; Barante: Nationalkonventets Historia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
napoleon den 1:8tb och pban8ka revolutionen. <
59
sådan mera aktningsvärd och sanningsenlig uppfattning af denna
tid och dess händelser. Vi påminna blott om ViUemain, Barante
Quinet och Vigny.
Dylika uttryck af en fördomsfriare riktning voro imellertid
af ofvan anförda skäl inom Frankrike längo nog tämligen föga
bemärkta, och äfven den styrka, som det nya historiska materialet
der&t kunnat gifva, skulle ej mycket hafva betydt, om icke något
kraftigare retmedel tillkommit, för att öppna ögon och öron för
hvad dessa fakta hade att förmäla. Ty hvad Frankrike hittills mest
hade saknat, var just det sinne för bedömandet af tydliga fakta,
som en lång tid hade blifvit mer eller mindre förslöadt af det
ideliga gyckelspelet med Bonaparte såsom Frankrikes "gloire" och
revolutionens universalarfvinge.
Denna villa hade icke varit så frestande för det öfriga Europa,
åtminstone icke för England eller Italien, för Tyskland eller Spanien.
Intet sofisteri kunde der öfverskyla dessa våldets handlingar, som
upprörde all mensklig känsla och sårade alla menskliga rättigheter;
inga bulletiner eller proklamationer kunde der förtaga verkan af
de bedrägerier, hvilka lågo öppna för enhvar, som led deraf; ingen
prunkande retorik kunde der inbilla statsmän och folk, att en högre
försyn utkorat den franske korsikanen till Europas förlossare ur
barbariet. Der hade glansen af Napoleons storhet väl kunnat anslå
vissa för dylikt känsliga sinnen, men dermed hade icke kunnat
förmäla sig någon föreställning om, att hans storhet uppburit
ett nationelt lifsintresse. Det fans visserligen, det är sant, män
sådana som Johannes MttUer och Lörd Holland, hvilka kunde
löylita sig frän sina folk och förvrida sin själ till förrädisk
hänförelse för Tysklands och Englands dödligaste fiende, men sådana
hybrida naturer äro lyckligtvis undantag. Det fans visserligen delar
af-Tyskland, som någon tid kände sig tillfreds med det välde,
»varigenom de blifvit af med sitt furstebyke, men sådana ögonblick
kunna ej heller vara långvariga i folkens lif, och Gode Napoléon
kunde ed på längden öfverskyla den onatur, som låg i lydnaden
för den franske despoten.
Dessa känslor af hat, som slutligen funno sitt högsta uttryck
i folkens stora resning mot verldsförödaren, kunde naturligtvis icke
heller blifva utan inverkan på det kommande slägtets uppfattning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
