Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - N. Linder: Svenska Akademiens Handlingar, 45:e delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Svenska Akademiens Handlingar
ifrån år 1796. Fyrationdefemte delen. Stockholm 1870. 8:o,
229 s. s. (3,50.)
För hvar och en, som nitälskar för lärdomens och
vitterhetens utveckling i vårt land och önskar vinna kännedom om dera8
tillstånd under olika tider, är det synnerligen lärorikt att granska
våra lärda och vittra samfunds årsböcker. Dessa gifva nämligen,
enär de förete en fortgående följd af prof på huru samma eller
samma slags ämnen behandlats af olika personer på skilda tider,
en på samma gång åskådlig och sann föreställning om den
intellektuella odlingens framsteg. Icke minst intresseväckande blifver en
sådan undersökning, när hon gäller den stiftelse, som ännu allt jämt
anser sig och af många andra betraktas såsom hos oss den
förnämsta i sitt slag, den akademi, "som fått till sin uppgift att vårda
den yppersta,’ om också den mest ömtåliga blomman af nationens
andliga lifsyttring — dess språk och dess vitterhet". *)
Om än Svenska akademien, förgätande den gamla
visdomsregeln: "Verket prise mästaren", icke sällan "enligt nya
ordningen" — så främmande för allt slags nyhetsmaken hon för öfrigt
onekligen är — sjelf förkunnat sin berömmelse; om än de mesta
och vackraste loforden om denna institution äro uttalade af hennes
egne medlemmar och ganska ofta i hennes eget namn, så är
dermed icke gifvet, att berömmet varit alldeles oförtjent Väl måste
man tillstå, att hennes görande och låtande nu för tiden icke så
mycket som förr tager den vittert bildade allmänhetens
uppmärksamhet i anspråk, att hon ännu icke erkänts för hvad hon dock främst
af allt vill anses vara, nämligen en i högre mening nationel
inrättning; men deremot torde icke kunna nekas, att hon under de
senare årtiondena haft att glädja sig öfver blidare och mer rättvisa
omdömen, än fallet var i början af detta århundrade. Den
literära kritiken, långt ifrån att tillåta sig om hätskhet och obillighet
vittnande anfall, har, åtminstone i det hela taget, hvarken sökt för-
*) Jfr sid. 79 i ofvan nämnda handlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
