Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - N. Linder: Svenska Akademiens Handlingar, 45:e delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ij6
svenska akademiens handlingar.
främste skald och vitterhetsdomare. Vi måste derföre åtminstone i
en pnnkt motsäga den snillrike författaren, nämligen då han yttrar,
att för honom endast voro qvar några få ax att plocka på det fält,
der förut nämnde granskare gått före med skäran
Till de i literaturhistoriskt afseende vigtigaste delarne af
Böttigers skrift räkna vi den, der författaren uttalar sin mening
om huru Kellgrens satiriska skaldebref Till en förnäm herre,
som skrifvit ett teaterstycke rätteligen bör uppfattas. Den
förnäme herren var, såsom allom kändt är, Gustaf Mauritz Armfelt,
och man har ända sedan 1819, då andra delen af Hammarskölds
Svenska vitterheten (l:sta uppl.) utkom och gaf ett nytt uppslag i
frågan, enhälligt antagit, att satiren var riktad emot Armfelt, derföre
att han skulle hafva velat gälla såsom författare af
komedi-vaude-villen Tillfälle gör tjufven, ehuru Hallman vore den
sannskyldige auktorn. Efter en analys af skaldebrefvets innehåll kommer
Böttiger till det resultat, att Kellgren från böljan till slut under
det låtsade tadlet utdelar idel beröm, och att under satirens
slöja ligger förstucken den finaste artighet både mot gunstlingen
och mot haus konungslige beskyddare.
I sammanhang dermed upptager författaren äfven frågan om
tcaterpjeseii och kommer i afseende på denne, efter en skarpsinnig
och synnerligen intressant bevisning, till den slutsats, att äfven om
Hallman till större eller mindre del skulle ha förvandlat Armfelts
prosa till vers — "en flägt af poesi är der icke att upptäcka",
tillägger han — "så har han blott tjenat sora handtlangare.
Anläggningen, planen, intrigen, lokaliseringen, innehållet i och för sig
och sannolikt äfven valet af melodierna, bland hvilka vid sidan af
några Bellmanska, de flesta äro franska, äran slutligen af att vara
den förste svenske vaudeville-författare, tillhöra då i alla fall Armfelt4-.
Det är icke första gången Böttiger framträder såsom skipare
af literär rättvisa. Redan 1844 ådagalade han i tidskriften Frey,
att den bekanta kärleksvisan
Väl är den, som vidt från höga klipper
kan vandra på en nedrig ban
o. s. v.
icke är författad af Erik den fiortonde, utan af den tyske skalden Opitz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
