Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - N. Linder: Svenska Akademiens Handlingar, 45:e delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
8vbnska akadkm1en8 handlingar.
Oaktadt sådana förmoner blef ex. första upplagan af Franska
akademiens ordbok sådan, att hon nästan genast fick omgöras.
Ingen lär vilja förneka riktigheten af dessa påståenden; mau
torde lätt nog komma öfverens om, att ett lärdt samfund
näppeligen kunnat erhålla ett svårare uppdrag än det, som Svenska
akademien fick sig af stiftaren ålagdt. Men just den omständigheten, att
uppdraget från böljan var så ansvarsfullt och mödosamt, hade väl
närmast bort så mycket kraftigare mana till ifrig och oafbruten
ansträngning, klokhet i arbetsfördelningen samt, om akademiens
egna krafter icke förslogo, föranleda begäran om förstärkning och
framför allt åtgärder för att bilda dugliga ordboksarbetare. Men
sådant skedde icke. Svenska Akademien lät i stället bela
årtionden igenom sitt ordboksarbete ligga nere öller dref det liknöjdt.
Ty sedan konung Gustaf till följd af krig och vigtiga statsvärf
böljade saknas vid sammankomsterna, kändes deraf ett menligt
inflytande på förarbetet till ordboken, hvilket så godt som
utdog med konungens sista suck. Derefter synes det hafva legat
nästan alldeles undanskjutet ända till 1836, då en ny oväntad rörelse
förspordes, ett nytt tidskifte inträdde.
Hvad penningemedel angår, har, så vidt vi veta, på senare
tiden blott en gång, nämligen 1853, gjorts hemställan till
riksdagen om förhöjning i anslaget, och då beviljades, hvad akademien
begärde. Att det lärda samfundet 1836 enligt Ständernas
förordnande förlorade sin s. k. silfverutvexlingsrätt och derigenom gjorde
en icke obetydlig förlust, är visserligen beklagligt, men kanske
icke så mycket att undra öfver, då det ju icke kunde visas, att
för ordboksverket någonting att tala om uträttats ända sedan
1700-talets slut.
I stället för att fortsätta handläggningen af ordboken,
omfattades en annan verksamhet, nämligen stadgandet af grunderna för
rättskrifningen, hvilken väl icke var Svenska akademien
förc-skrifven — om man nämligen icke får anse den allmänna
bestämmelsen, att akademien skulle stifta för språket lagar, som en
dylik föreskrift, — men som enligt Rydqvists åsigt bättre lämpade
sig för en literär inrättning, och som borde föregå ordboken. Ehuru
man icke af titeln på Rydqvists skrift har rätt att fordra en
framställning af denna fråga, har författaren temligen utförligt yttrat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
