Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNLITERATUR.
93
uppenbarelsen endast liksom beslöjadt förrådde sig, äro ädelt åter
gifna. Och på detta sätt måste nödvändigt denna karakter
uppfattas, för att r9tt kunna förklaras. Vi vilja deremot ej neka, att
ett mera kyligt och nästan rhetoriskt element inkommer genom
slutförklaringen: "Han sade mig, att jag var svenska", hvarvid äfven
sjelfva detta konstgrepp, detta teatermedel förekommer en smula
alldagligt, för att icke säga vulgärt. När så många skönheter
rinnas att berömma i ett stycke, må denna anmärkning vitna om,
att små fläckar ofta vidlåda en vacker hy. Bland det bästa i det
förträffliga arbetet är för öfrigt onekligen den tjusande romans,
som Thyra sjunger om "Herr Sten, den unge Sture". Detta är
äkta, koncentrerad lyrik! Vi hafva rent ut sagdt icke på läuge
förnummit sådana ljud, och vi tro, att denna visa allt framgent
skall räknas bland de yppersta af den nyare svenska literaturens
lyriska skatter. Med sitt kraftigt uppsvingade pathos :tOch om
mig så vingar bure" uppbär detta stycke de smärre episka bilder,
som ingå i romansens dubbelväsende. Nu skulle det möjligen
kunna sägas, att, ehuru visans lyriska värde är obestridligt, ett
sådant utbrott dock ej passar i dramat; men äfven denna
förebråelse måste snart återtagas, ty med lycklig konst har författaren
just anbragt Thyras sång af romansen på det mest dramatiska sätt.
Sången blifver här en vigtig integrerande del i den dramatiska
handlingen. Romansen upplyser nämligen Gustaf om
fäderneslandets öden, och tänder derigenom hos honom beslutet att, kosta
hvad det vill, rädda det vän.Iösa Sverige.
Författaren har för sina historiska stycken valt en meter, som
bidrager att meddela den stämning och färg som tidssanuolikheten
kräfver. Det är endast på ytterst få ställen som rimmen
förekomma tvungna eller som deras upprepning verkar trötthet och en
viss störande föreställning om afsigtlighet i den fria leken, hvilken
senare visserligen i sjelfva verket alltid förutsätter omsorgsfullt
arbete, men det oaktadt bör se ut som en lek. I allmänhet är
också författareu en aktningsbjudande verskonstnär, hvilket äfven
otvätydigt lärer hafva visat sig i den, såsom vi förnummit, af
författareu verkstälda öfversättningen från ett nära beslägtadt språk
af det stycke, som under namn "Madonnabilden" nyligen uppförts
på svenska scenen.
De uppmuntrande ord, som den literära granskningen måste
anse som en pligt att tacksamt lemna den författare, med hvilken
bon här sysselsatt sig, äro äfven ord af det djupaste allvar. Man
eger rätt att af honom vänta ännu mera än han gifvit, och kritiken,
som trycker den nye skaldens hand, tillåter sig att med sin andra
förhoppningsfullt, men manande peka framåt!
C. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
