Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - C. J. L—n: Arméorganisationen och Indelningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
armborga nisationen och indelningsverket. 113
drig så litet tänkt öfver hithörande frågor, om detta kan få namn
af mobilisering. När samme författare åberopar General Trochu’s
omdöme om gendarmerikorpsen, borde han väl äfven hafva läst
dennes här införda yttrande om hvad det vill säga att försätta en armé
på krigsfot, och att dertill fordras något helt annat, än att få
kompanier och regementen sammanrafsade på en viss pnnkt. Det är
just för arméens mobilisering, söm det är nödvändigt, att kadrerna
(befäl och underbefäl) äro under fred organiserade på krigsfot, från
chefen för divisionen ända ned till anföraren för halftroppen, och
dessa kadrer böra äfven under fred vara samlade vid depoton, så
att, när arméen skall försättas på krigsfot, det endast skall
behöfvas inkalla vissa af de förut inöfvade årsklasserna, för att
divisionen skall kunna jämte någon eller några af de andra divisionerna
bilda en armé. Att indelningsverket härför lägger oöfverstigliga
hinder i vägen, hoppas vi, att ingen skall kunna förneka. Denna
institution är också, såsom vi ofvan -antydt, afsedd för en tid då
något dylikt ej behöfde ifrågakomma.
Till hvad vi här ofvan anfört emot indelningsverket kan äfven
Iftggas det, att detsamma står i fullkomlig strid emot tidsandan.
Det var i afseende å krigets yrke och konst, likasom i allt
annat, franska revolutionen förbehållet att ombilda de politiska idéerna.
Det inflytande krigskonsten skulle röna af dess omstörtande
grundsatser fick tillfälle att genast framträda. När Europas
besol-dade arméer inryckte öfver Frankrikes gränser för att qväfva dessa
idéer, proklamerades hvarje fransmans skyldighet att försvara
fo-steijorden. ömsom segrande ömsom besegrad räddade han dock
fäderneslandet och som en frukt af dessa ansträngningar
framträdde icke blott en ny krigskonst, en ny taktik, utan äfven ett
nytt begrepp om medborgarens pligter. På samma gång soldaten,
framträdde som sjelfständigt stridande individ, som tiraljör, blef
medborgaren soldat
Genom de långvariga krigen blef Frankrike slutligen uttröttadt
och de regeringar, som efter 1815 till 1848 i Frankrike följde på
hvarandra, hade allt möjligt skäl att, så vidt möjligt vore,
undanskjuta de idéer, som varit en frukt af denna revolution. Häraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
