Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Pontus Wikner: Om betydelsen af en Svensk öfversättning af Plato
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om betydelsen ap en svensk öfversåttning ap platon. 137
görandet — nämligen i förhållande till det troende subjektet —
af det, som är trons innehåll och föremål. Kärleken, den verkliga
och personliga, är detta samma, som tron är; men då tron kan
ligga som en liten gnista i personens innersta, nästan oinärkbar
till och med för den, som har henne, så är det kärlekens art att
med elden af denna gnista genomtränga hela personen, och den
fullkomliga kärleken, som tillhör det slutliga Gudsrikets lif, är
den personliga individualitetens fullständiga geuomträngdhet af
den i tron förhandenvarande skaparmakten. Och då redan tron är
cn visshet eller ett vetande, så är den fullkomliga kärleken
detsamma, men innebär hela personens genomträngande dpraf och är
sålunda i intet afseende abstrakt utan är ett konkret vetande eller
ett skådande. Den eviga kärlekeu är således ett åskådande, men
af sådan art, att det tillika innebär (nämligen i förhållande till
den skådande personen) verkliggörandet af det, som åskådas:
kärleken på en gång åskådar och skapar sitt föremål. I denna mening
är det en sanning, att den ene personen frambringar, skapar eller
föder den andre, nämligen i dess förhållande till sig. Ingen
annan person är i sanning såsom person till för mig, än den,
*om jag i sanning älskar. Så älskar Gud alla dem, som tillhöra
lians eviga rike, med en på en gång skådande ooh skapande eller
födande kärlek. Så skåda och frambringa der evigt alla personer
hvarandra, nämligen i deras förhållande till sig eller i afseende på
sig. Men då Gud är den ende absolute, den ende, som i alla
afseenden är genom sig sjelf, så är han också den ende, genom
hvilken en annan person kan vara i alla afseenden; så att när i
Guds eviga rike två andra personer äro genom hvarandra, de aldrig
äro detta i alla afseenden: de frambringa väl hvarandra, hvar och
cn i förhållande till sig, hvilket betyder i oändligt många afseenden,
men ett afseende finnes alltid qvar, i hvilket hvardera är frambragt
endast af Gud. Derföre äro de alla Guds barn, och sinsemellan
äro de alla bröder. Guds eviga lif består således af idel
kärleksakter, hvar och en evig och hvar och en innebärande det eviga
födandet af en personlig, älskande individualitet. Men det är gifvet,
att, då dessa kärleksakter icke kunna utgöra ett sammanhangslöst
aggregat och icke heller hos Gud kunna sammanbindas af
någonting mindre än eti konkret kärlekslif; så måste det hos Gud finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
