Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Pontus Wikner: Om betydelsen af en Svensk öfversättning af Plato
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om betydelsen af en svensk öfvebsättninq af platon. 139
sin egentligen gudomliga kärna, det är aldrig personen, utan det
är den opersonliga naturkraften: alstringskraften, förstörelsekraften
o. s. v., eller på sin höjd en ur det personliga lifvet gjord
abstraktion: visheten, tapperheten, förslagenheten o. dyl.
Om Platon gäller det nu, att han står vid den heduiska
bildningens öfversta gräns. Att nå denna gräns blef honom möjligt
derigenom, att han med allvar upptog den af Sokrates gifna
hänvisningen på det inre. Dittills hade spekulatiouen sväfvat kring
de yttre tingen och medelst en abstraktion ur dessas sätt att vara
till sökt komma till någonting fast och för tanken hållbart, men
hade i dessa bemödanden uttröttat och utblottat sig sjelf. Nu
gällde det att i sjelfkännedomens namn gå inåt i personens eget
lif, för att tillse, om man der kunde finna förverkligadt det tankens
höga ideal, som den skoningslösa reflexionen hade bortjagat ur den
yttre verlden, och som menniskoanden dock aldrig kunde vara
förutan. Så uppslogos för den hedniska tanken det personliga lifvets
portar. Förut hade visserligen hednisk känsla, aning och
myth-bildande fantasi varit vid dessa samma portar och såsom i
förbigående uppfattat en och annan skymt af det, som derinne
försiggick; nu skulle den klara, lugna och sjelfmedvetna tanken stiga
derin. Det var Platons tanke som fick det uppdraget, och den
stund, då detta skedde, var hela den hedniska verldsåskådningens
kritiska stund. Kunde Platon — denne "dens in ter philosophos"
— med bibehållen hédendom genomvandra den nyss upplåtna
helgedomen och med öppet öga se allt, som derinne fanns, och så
uppenbara det för menniskorna; då var han menniskornas frälsare,
och hedendomen var då den makt, som skulle förlossa verlden.
Kunde han det icke, då måste hedcndomeu gå under och
verlds-förlossningen utföras af en annan.
Hvad upptäckte Platons tanke i den personliga verlden? Hau
gjorde der en lysande upptäckt Han upptäckte sig sjelf och insåg
klart och tydligt sin gudomliga börd. Sanningen äger tankens
klara, ogrumlade och oföränderliga form. Tanken och sanningen
äro detsamma. Då är också den sanna verlden en tankeverld,
andlig, evig och oföränderlig. Hon är en idéverld. Och såsom
den sanna tanken icke är en isolerad enhet utan alltid innebär en
förkuippning af tankeelement, ett det enas systematiska införlifvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
