- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1871 /
141

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om betydelses ap e* 9ves3k öfversättning af platon. 141

och personerna i det rike, hvarom vi talat, fordrades att redan i
detta lifvet med hela sin konkreta individualitet våga steget ditin.
Men då ingenting dit kan inkomma, som besmitteligt är, så kunde
detta steg tagas endast af den helige, som ingen synd hade. Att
det steget ledde genom djupet af en omätlig smärta och
viljekamp, är det för oss mest förnimbara uttrycket deraf, att det hos
honom icke var ett abstraktionens verk. Men nu, sedan han varit
derinne, kunna andra gå dit i hans fotspår; och nu kan äfven den
abstraherande tanken hafva något att förtälja om sjelfva personenia
i den personliga verlden, sedan den konkreta erfarenheten gjort
upptäckterna.

Men ju mera den abstraherande tanken frilöses från det konkreta
personliga lifvet, vare sig att han qvarstår blott såsom en stelnad
minnesvård efter ett förgånget personligt lif, öller han söker hjolpa
sig utan ett sådant lif och vänder sig till andra lägre
tillvarelseformer än de personliga; desto mera skall han blifva för sig sjelf
främmande, och om han slår sig till ro inom eller utom
ortho-doxiens råmärken, skall han i begge fallen känna sig hemlös och
biltog; ty så abstraherande han är, så är han dock en tanke, men
alla tankar äro personers tankar och stamma ytterst från
personlig grund.

Yi hafva i det föregående sökt påpeka, huru den kris, som
den kristna bildningen efter all sannolikhet snart har att genomgå,
och hvari hon redan delvis befinner sig, för sin lyckliga utgång
kräfver ett bildningens fördjupande i det personliga lifvet. Det
enda riktiga framåtskridandet måste bestå deri, att bildningens
högsta målsmän gå den vägen, som Kristus gick före dem, med
klart öga uppfatta och sedan för sina medbröder uppenbara, hvad
de på den vägen skådat. Endast så kunna de blifva rätta ledare
för dem, som de hafva att leda. Men så väl för dem som ock
för de sistnämde, hvilka, för att med sjelfständighet kunna följa
i de förres fotspår, måste döma deröfver, huruvida dessa gå i den
rätta kosan, är det ytterst lärorikt att se, huru långt den kunde
komma, som utan förutsättning af kristendomens verldsförlösande
faktum sände sin ädelborna tanke in att speja i personlighetens
rike. Så kan Platon vara lärorik icke allenast för de månge,
hvilkas materialistiska eller med materialismen befryndade villfarelser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1871/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free