Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hans Forssell: Napoleon den 1:e och Franska Revolutionen. II. (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAPOLEON DEN 1 :HTE OCH FRANSKA REVOLUTIONEN. 181
Den "gode", "ädle* och "storsinnade" Napoleon är en myth, hvars
motsvarighet aldrig har funnits i verlden; den "store statsmannen",
den "djupt seende politikern" Napoleon är ett oting, öfver hvilket
Europa och framför allt Frankrike, har anledning att nedkalla
hämd och förbannelse. Den underbart kraftfulle och snillrike
herrskaren står qvar och höjer sig öfver sina likar som en jätte bland
dvärgar, en förledande afgud för dem, som i historien blott söka en
näring för sin inbillningskraft, en hemsk och afskräckapde gestalt
för dem, som i verldshändelsema se en utvockling mot ett idealt
mål, en samverkan af personliga viljor med ansvarighet för sina
handlingar. Det lider intet tvifvel, att den senare synpunkten nu
mer än någonsin skall uttaga sin rätt, att domen öfver Napoleon
skall fällas med mera hänsyn just till det ansvar, han bär för det
franska samhällets och det franska folkets fortgång på en falsk
och olycksbringande bana.
Den historiska rättvisan fordrar likväl, att man vid en sådan
dom tager i betraktande, icke blott hvad Napoleon gjorde af
Frankrike, utan äfven hurudant det Frankrike var, som han mottog i
arf från revolutionen. Han är såsom politisk personlighet icke så
helt och hållet sjelfbestämd och förutsättningslös, som man skulle
af hans autokratiska skaplynne förmoda. Hans politiska
verksamhet är i sjelfva verket icke så opåkallad och oförklarlig, icke
så onaturlig och öfverraskande, som det ser ut, när man endast
jämför honom med den vackra bilden at "1789 års idéer."
HrLan-freys framställning synes oss derutinnan otillfredsställande, att han
så helt och hållet lösrycker Napoleon från det rotfäste, han egde
i revolutionens mark, i dess politiska idéer och i dess politiska
institutioner. Vi skola försöka att i ett följande häfte egna någon
uppmärksamhet åt detta Napoleons förhållande till franska
revolutionen, ett ämne af kanske ännu större intresse än Napoleons eget
personliga skaplynne.
H. Forssell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
