Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - B—lk: Svensk Politik 1742—1750. (Malmström: Sveriges Polit. Historia. Del. III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
-SVENSK POLITIK 1742—50. 196
sens val till svensk tronföljare, Danmarks tvist med det på Rysslands
tron uppstigna holsteinska huset om Slesvig skulle kunnat lika lätt
bilaggas och Danmarks planer i afseende på Holstein lika lyckligt
gå i fullbordan, som under andra förhållanden skedde, är väl icke
heller sannolikt. Och Sverige skulle således i följd af valet lätt
kunnat för dessa sväfvande frågor invecklas i ett vidt utseende krig.
Slutligen hade väl ock svenska statsförfattningen under rikets
förening med en enväldig monarki lupit icke ringa fara. Men å andra
sidan var detta val en väg till föreningen med Norge; och Danmarks
geografiska bildning var under då varande förhållanden mindre full af
fara än nu. De tre rikenas flottor voro då tillräckliga att mot
hvarje annan sjömakt än Storbritannien försäkra Skandinavien jemte
den seländska ögruppen om fri samfärdsel med Jutland och Fyen
samt derinvid belägna småöar. Ryska segelflottan var då ännu föga
betydande, och den tyska flottan fans ej ens i tanken. En
svensk-norsk-seländsk här i Jutland eller på Fyen skulle följakteligen då,
under krig med en kontinentalmakt, som ej var understödd af en
brittisk eller flera .anrira förbundna staters flotta, ej, så länge sjön
var ren, lupit fara att, efter ett nederlag, vid kusten nödgas gifva
sig, såsom den svenska korpsen vid Nyborg 1659 måste. Och
dansk-norska flottans biträde skulle kunnat blifva af synnerlig vigt
för gemenskapens underhållande mellan Sverige och dess återstående
tyska besittningar. Från Jutland eller Fyen skulle, under ett krig
med Ryssland, ej heller hjelpsändning till Seland eller
Skandinavien då varit i många fall omöjlig. Det missnöje och hat,
uni-onskonungames försök att nyttja Sveriges tillgångar att rifva sina
slesvigska kastanier ur elden, under femtonde seklet, två gånger
väckt, hade man glömt. Och statsförfattningens fara ansågs väl af
valets anhängare inom de högre stånden mindre, än den troligen
blifvit. Bönderne åter älskade denna författning så litet, att hoppet
om dess kastande öfver ända med danske konungens hjelp säkert
var ett hufvudskål till deras fanatism för valet. — Under sådana
förhållanden och under förutsättning, att Carl Peter Ulrik skulle
afstå den erbjudna svenska tronföljden, kunde danska hofvet på fullt»
allvar fästa sig vid utsigten till Sveriges annektering. Så gjorde
det ock.
I medlet af December 1742, kort förr än den svenska de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
