Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Claes Annerstedt: En blick på Sveriges jernvägar. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många nyöppnade bandelarne, hvilkas trafik arbetar sig långsamt
upp i början (ja! en bandel, Arvika—Norska gränsen, går ju med
förlust, innan hela Nordvestra banan blifvit öppnad). Men derför
att orsakerna till större delen voro öfvergående, blef äfven
företeelsen sjelf enstaka. De följande goda åren medförde en hastig
stegring, så att behållningen växte från 2,2 procent år 1868 till 3,1 år
1869 och 3,5 år 1870. Och utan tvifvel skall stigandet fortgå,
om vi blott blifva förskonade för krig, hårda år eller finanskriser.
Ty de gamla linierna gå stadigt framåt i inkomst, under det de nya
bandelarnes trafik alltmer börjar arta sig, och särskildt bör man
besinna, hvad Nordvestra stambanan har att vinna derpå, att linien
öppnas till hela sin längd; delen Arvika—Norska gränsen skall då
tynga på inkomst- i stället för, såsom nu, på utgifts-staten. Och än
bättre måste förhållandet gestalta sig i den mon som flera bibanor
öppnas[1] och statsbanorna få ökadt tillfälle att taga del uti den
stora och inbringande skogs- och bergslagstrafiken. Ty det är
denna senare, som fäller ett så fördelaktigt utslag till förmon för
många af de enskilda banorna. Under det nemligen nettovinsten
för de med stambanenätet sammanhängande enskilda banorna i
medeltal var 2,1) procent och äfven för de två bästa skånska
banorna blott 3,9 (Köping—Uttersberg-banan gaf deremot 6,2[2], steg
medeltalet för de isolerade skogs- och bergslagsbanorna till 11,1,
ehuru tvänne, Söderhamn och Kroppa, åtnjöto öfver 15 procent och
Gefle-banan 12,1. Men aktieegarne i denna sistnämda bana hafva
i sjelfva verket ännu högre afkastning af sitt kapital, derför att
statsbidraget löper med så låg ränta. Så kunde bolaget 1869
inbetala en 33 procent högre annuitet, än som erfordrades, öka sin
reservfond och ändå gifva aktieegarne 15 procent i utdelning och år
1870 till och med 18 procent, ehuru nära 150,000 rdr afsatts för
reservfonden[3]. Tydligare bevis kunna icke gifvas för rigtigheten af vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
