Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - A. Flodman: Två författare från 1840-talet: (C. A. Wetterberg: Samlade Skrifter.) A. Blanche: Samlade Skrifter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ FÖRFATTARE FRÅN 1840-TALET.’ 240
Dessa förefalla snarare att vara ingifna af en omedelbar,
ögonblickligt uppflammande känsla, än att, såsom de senare, vara frakter af
djnpa undersökningar och mogna betraktelser öfver
samhällsproblemen. Derför har ock förf. ännu läsarens intresse och medkänsla
fullkomligt på sin sida, och vid dessa genremålningars första
framträdande låg det ännu något nytt och retande i framställningen af
dessa motsatser inom samhällslifvet, hvilket tema dock snart nog blef
till sådan oändlighet varieradt, att åtminstone den bildade
allmänhetens deltagande derför så småningom förminskades eller slog öfver
till sin motsats.
Ännu ett till Onkel Adams författareindividualitet hörande
framstående drag spåras i ett par af de till hans första period hörande
småberättelserna, nämligen i Klockan och den förut omnämda
Nyckeln. Det är ett drag af mysticism, en tro på ett dunkelt och
oförklarligt sammanhang mellan denna verld och en högre. Här
framträder den dock ännu blott såsom känsla och kan derför till
och med anses ega något poetiskt uti sig; och emedan, såsom förf.
sjelf säger, "det oförklarliga har något tillockande", gifver dess
närvaro åt dessa skizzer snarare ett nytt behag, än beröfvar dem ett
sådant. Yi hafva derför nu blott i förbigående anmärkt det,
emedan detta drag i Onkel Adams senare arbeten på ett betänkligt
sätt utvuxit, spelande en rol, som troligen högst få anse böra
tillkomma detsamma.
Sammanlägger man dessa sålunda funna författaredrag, synes
med sjelfnödvändighet följa, att Onkel Adam skulle framför allt vara
humorist. Den varma känslan för allt menskligt, det harmlösa
löjet öfver lifvets lumpenheter, sjelfva denna mysticism, som pekar
öfver från det ändligas verld till oändlighetens, äro alla
betydelsefulla drag af humorns väsende. Det är dock icke utan en viss
tvekan vi inlåta oss på frågan, huruvida Onkel Adams diktning var i
egentlig mening humoristisk. Ej så, som skulle vi alldeles vilja
förneka henne denna egenskap. Tvärtom; den uppmärksamme
läsaren finner nog, särdeles i hans äldre arbeten, att förf:s åskådning
är sådan; men vi kunna dock ej medgifva, att de i allmänhet gifva
intrycket deraf, så vida man icke låter det ena af hans stycken
komplettera uppfattningen af det andra. Eljest förefaller oss det
ena rent komiskt, det andra åter sentimentalt, och af den förmed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
