Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - A. Flodman: Två författare från 1840-talet: (C. A. Wetterberg: Samlade Skrifter.) A. Blanche: Samlade Skrifter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
TVÅ FÖrFATTARE FRÅN 1840-TALET.’ 242
för allmänheten. Månne vi skulle misstaga oss i -den förmodan, att
modvetandet härom och de anspråk på honom sjelf, som deraf
alstrades, utöfvade ett stort inflytande på denna andra period af
hans författareskap? Han tyckte det troligen ej vara tillräcklig
valuta för hans läsare, att de genom det sköna såsom medel fingo öga
och hjerta öppna för den eviga sanningen och godheten, med hvilka
skönheten i sin högsta form är ett. Han nöjde sig derför ej längre
med att skänka nöje och välbehag, han ville älven undervisa och
gaf läsaren derför till lifs det sanna ej under det sköna, utan
jämte det. Troligt är, att äfven de tidsomständigheter, hvilka vi i
böljan af denna uppsats i största korthet antydde, haft en icke
obetydlig inverkan på förf:s utveckling i den nämda riktningen.
Hans varma hjerta kunde naturligen ej förblifva ©intresseradt af de
stora frågor, som brunno i hela folkets sinnen. Då dessa dertill
voro allra mest mottagliga för de nya sanningarna, klädda i diktens
lätta drägt, var det ej besynnerligt, att en författare förleddes att
göra konsten till en de sociala idéernas tjenarinna. En rent yttre
omständighet, som tvifvelsutan hade stort inflytande på förf:s nya
riktning, var en inspektionsresa till rikets fängelser och
arbetsinrättningar, som han 1846 gjorde tillsammans med dåvarande
gene-raldirektören Emil von Troil.
Deremot förefaller oss Onkel Adams tendensdiktning icke hafva
haft någon nödvändig grund i hans egen natur. Härmed vilja vi
visst icke hafva sagt, att hon var något för densamma rent
främmande, eller att hon ej blef något annat än en påhängd klädnad.
Tvärtom. Nog var han de nya idéerna af hjertat tillgifven, liksom
han oförfärad uppträdde i första ledet bland dess förkämpar. Men
det är just denna plats, som vi tro icke var hans; utan vi äro
snarare öfvertygade, att hela hans deltagande i denna stora kamp
berodde på en missuppfattning af hans kallelse. Hans genius hade
redan förut just anvisat åt honom en plats vid mensklighetens
stora samarbete, och hade han följt denna anvisning, skulle han
säkerligen blifvit en, väl icke af de största, men af de mest
helgjutna och harmoniska personligheter inom vår literaturhistoria. För
den strid mot en disharmonisk verklighet, i hvilken han kastade sig,
lämpade sig ej hans krafter; den forna friskheten och lifsglädjen
försvinna derför så småningom och gifva rum för en känslosamhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
