Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ FÖRFATTARE FRÅN 1840-TALET.’ 248
vi erkänna, att föga rum blifvit gifvet åt densamma samt att
händelser och karaktcrer snarare haft slumpen, än någon förut
uppgjord, klart medveten plan, att tacka såväl för sin tillkomst som
för sin utveckling. Yi skola till belysning häraf välja tvänne af
Onkel Adams berömdare arbeten: Al t ar taflan, som med Hat och
kärlek delar den förtjensten, att ej egentligen kunna sägas hafva
tillkommit för att hos läsaren inprägla den eller den doktrinen af
,förf:s för öfrigt både vackra och aktningsvärda samhällslära, samt
Penningar och arbete, hvari återigen bland alla hans verk
tendensen renast och skarpast framträder. Att i den förra romanen
det är den späda oskyldiga Lill-Stina, som finner likheten mellan
Stefanus på taflan och Emilia, hvilken upptäckt i sig bär första
fröet till den kärlek, som uppväxer mellan denna och Berndtsson,
målaren, är ett fint poetiskt drag, hvars psykologiska sanning vi ej
vilja jäfva. Att Theodoras hela väsende, genom hennes barns
födelse, undergår en radikal förändring, till hvilken man dock förut
inom henne funnit en och annan väckelse, är äfven både vackert
och riktigt. Men nästan allt annat i arbetet är resultatet af en
slump eller är åtminstone intet uttryck af den högre rättvisa, man
i ett ästetiskt verk är berättigad finna. Emilias giftermål med den
gamle kammaijunkaren Gyllenörn, hvilken endast i egenskap af make
anser sig kunna gifva henne sitt skydd, är beroende på det osanna
ryktet om Berndtssons död. Dennes återfinnande af fadren kan
aldrig få namn af annat än slump. Med Emilias död har förf.
möjligen afsett, att en nemesis skulle drabba hennes åldrige mans få*
fänga, men fel och straff stå dervid ej i något rimligt förhållande
till hvarandra, hvarjemte hon alltid blifver ett oskyldigt offer. Den
ädle Stjernros blifver olycklig till följd af bristande sympati med
sin för öfrigt i praktiskt hänseende förträffliga hustru, och
sålunda blifva nästan alla de ädla karaktererna olyckliga, ty vi kunna
icke räkna för någon lycka, vare sig Stjernros’ mystiska kärlek till
Lill-Stina, som han endast känner genom englahufvudet på altartaflan,
eller visionären Berndtssons andliga umgänge med de kära
bortgångna. Ett par, urmakaren Lönn er och hans glada Johanna,
finner dock en verklig lycka, och måhända är detta ganska riktigt,
ty dessa två äro visserligen triviala, men dock verkliga menniskor
af kött och blod, under det de öfriga blott äro alster af en dim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
