Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Carl Gustaf Malmström: Axel Fersen som Memoirförfattare: R.R. och Fältmarsk. Axel Fersens Historiska Skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:K)f> AXEL FERSEN SOM MEMOIRFÖRFATTARE.
består profvet, då den jämföres med de vid riksdagen förda
protokoll och audra officiella handlingar.
Straxt i början af riksdagen berättar Fersen (II: 66) att han
med mycken möda öfvertalte elektorerna att i Sekreta-Utskottet
invälja 10 mössor af adeln, bland dem presidenten grefve C. F.
Piper. Hvilka dessa 10 mössor skulle vara, ’kunna vi icke säga,
emedan vi icke så noga kunna känna tänkesätten hos hvar och en
af de 50 medlemmarne, då några af dera sällan eller aldrig yttrat
sig till protokollen; säkert är, att icke någon märkbar mössa
fanns ibland dem, utom fältmarskalken Cngern-Sternberg och
öfverstelöjtnant Trolle, och lika säkert är, att den högt aktade grefve
Piper, som sutit i Sekreta-Utskottet vid alla riksdagar ända sedan
1734, nu 1755 icke blef invald.
Den första striden vid riksdagen blef den om konungens och
rådets inbördes förhållande. Denna fråga blef till föregående
behandling hänvisad till en stor deputation, hvilken enligt Fersen
(II: 68) bestod af Sekreta Utskottet, Sekreta Deputationen och 25
ledamöter af bondeståndet, tillsammans ett antal af öfver 150
personer"; men enligt ståndens protokoll utsågos, utom Sekreta
Utskottet och Sekreta Deputationen, så många ledamöter, att den
kom att bestå af 250 personer, 100 af adeln, 50 af hvarje ofrälse
stånd. Medan den Stora Deputationens betänkande i detta högmål
förehades i plena, berättar Fersen (II: 69), att konungen nedsände
ett bref till Rikets Ständer, "innehållande mest samma skäl och
tankar, som förut voro anförda", men med "utlåtelse, att han såge
sig lyckligare såsom biskop uti Eutin än såsom konung i Sverige,
då hans lagliga, kungliga rättigheter honom bestriddes." Som icke
något spår af ett dylikt bref förekommer i något stånds diskussion
eller bland andra riksdagshandlingar, så kunna vi ej annat än
anse uppgiften derom för ogrundad.
Följer så berättelsen (p. 70—72) om oväsendet i
bondeståndet den 29 Nov., då några af bönderna sökte upprifva ståndets
gifna bifall till det svar, som skulle afgå till Kongl. Maj:t och
hindra val af deputerade, som skulle jemte de andra ståndens fram*
lemna detsamma. Utom flere smärre oriktigheter vilja vi här
anmärka följande. Det säges, att bondeståndet redan dagen förut
valt sina deputerade; så var icke fallet, och det skulle alltför myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
