Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - C. J. Lovén: Försvarsfrågan och de fem reservanterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 FÖB8VAR8FBÅGAN OCH DB FEM RE6ERVANTEBXA.
system3"), ty uppenbart är, att, oaktadt befolkningen ej dä värmer
&n hälften s& talrik som nu, eller endast 2 millioner, halfva indelta
arméen skulle &tg&tt till befäl åt dessa 6 åldersklasser, likasom,
enligt hvad framdeles skall visas, hela indelta arméen nu icke räcker
till mer än att utgöra kadrer åt de årsklasser, som tillhöra linien.
Med det olyckliga landtvärnet i friskt minno beslöt 1812 års
riksdag, att beväringen icke skulle utgöra en särskild organisation,
utan en integrerande del af den stående arméen och vara att
betrakta som en rekryttillgång åt denna. Det var i följd häraf man
bildade ordet "stam". Indelta arméen skulle nämligen genom en
större utbildning ersätta den ringa öfning, som be6tods beväringen.
Bondeståndet förutsåg säkerligen icke, att detta skulle för framtiden
leda till större anspråk på den indelta arméen, ty annars skulle de
säkerligen emot lagens antagande gjort motstånd. För att medgifva
beväringens öfningar under fred, erhöllo do dock befrielsen från
skyldigheten att rekrytera den indelta arméen under krig. De
stegrade anspråken på indelta soldaten började snart göra sig
gällande medelst införande af korporalskolor, hvartill äfven bidrog, att
officerarnes antal vid infanteriet ökades medelst en tredje bataljon
vid hvaije infanteriregemente. Följden häraf blef naturligtvis, att
soldaten ofta måste längre än förut vara skild från sitt torp till
kostnad och besvär för rotehållaren. Vi tro, att man till stor del
måste tillskrifva detta det missnöje, som framträdde inom
bondeståndet vid 1859—60 årens riksdag, då beslut fattades, att äfven
22:dra årsklassens beväring skulle öfvas, ehuru åtskilliga vida
väsentligare eftergifter än vid 1812 års riksdag då gjordes. Efter
nära 50 års fred hade vi således icke hunnit längre, än att den
indelta arméen, hvilken med alltför korta öfningar, för att ens
obemängd af svagare elementer kunna motsvara en stigande krigskonsts
anspråk, skulle i händelse af krig upptaga lika stor styrka beväring
med endast 30 dagars öfning, och då man å ena sidan insåg det
*) Det är mera än sannolikt, att, dä den effektiva delen af indelta
arméen härigenom fått en vida strängare tjenstgöring, sträfvandet att få
betala vakansafgift skulle blifvit sä stort, att indelningsverket snart
skalle helt ocb hållet försvunnit, och staten haft en god inkomst i
va-kansafgifter, hvilket naturligtvis skulle varit en stor lycka, enligt hvad
nu sedermera visat sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
