Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anders Flodman: Charles Dickens. (Ch. Dickens: Pickwick-klubbens efterlemnade papper, öfvers. af C. J. Backman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
SKÖNLITERATUR.
begåfvade menniskokännaren, hvilken med snillets slagruta letar
sig till metallen i hvarje menniskohjerta. En så äkta engelsk bok
hade förut näppeligen varit skrifven. Hon beskref nämligen det
engelska folken i de djupare lagren — ej gräddan deraf — huru
det lefde och rörde sig, huru det tänkte och kände. Man kände
förut inom literaturen knapt någon annan engelsk gentleman, än
den, som representerades af "Pelham" eller "Maltravers": nu lärde
man äfven känna honom i mr Pickwick och fann honom bestämdt
ej mindre älskvärd och knapt mindre beundransvärd för mod och
karakter, derför att han derjemte tålde att skrattas åt. Och
omkring denna hufvudtigur gruppera sig alla dessa mångskiftande
typer och karakterer, hvilka — såsoui sagdt — ej äro hemtade ur
högre lefnadssferer, än dem hans läsare tillhörde, och hvilka då
erbjödo ett rikt och dittills oarbetadt material. Häraf är lätt att
inse, huru dessa läsare ur den lägre medelklassen skulle jubla
öfver clc lifslefvande skildringar, som de här funno af sig sjelfva
och de sina. Att Pickwick-klubben, såsom konstverk betraktad,
till följd af hela sin anläggning, icke fullt kan göra intrycket af
ett organiskt belt, besvärade icke desse naive läsare, hvilka blott
fäste sig vid den outtömliga källa af humor — och dertill rent
engelsk humor — som här för dem öppnade sitt flöde.
De omständigheter, som gjorde författaren sä stor inför hans
eget folk, kunde naturligen blott i mindre grad inverka på andra
läsare och i en högst ringa på kritiken. Dock vilja vi genast här
påpeka, att det icke var någon slump, som kom Dickens att välja
sina figurer ur de klasser, der han tog dem, och hvilket hade så
stor del i hans framgång. Detta val är sammanhängande med hans
egenskap af äkta humorist, och en verkan af samma sunda instinkt,
som man hos Bellman beundrar. Denna klass — den lägre
medelklassen — står nämligen, såsom Heiberg och efter honom
Ljunggren så riktigt betonat, "midtemellan allmogen och de högre
stånden, af hvilka den förra har för mycken naivitet, de senare äro för
mycket tillbakadragna i sig för att medgifva möjligheten af en ren
komik". "Medlemmarne af den lägre medelklassen hafva ännu ett
friskt natursinne, hafva ännu cn rest af allmogens naivitet, men
derjemte nog reflexion att kunna vända sig mot de drag af omedel -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
