Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
SKÖNLITERATUR.
s& hade han icke egnat en mindre skarp iakttagelse &t djurens
eget lif. Dora Spenlows Jip t. ex. förefaller nästan såsom en del
af hennes personlighet Whisker, den istadige klipparen i
antiqvitetsboden, som ej vill låta lykta sig af någon annan än Kit
eller, i hans frånvaro, af den vackra Barbara, sprider ett icke
obetydligt ljus öfver familjen Garland, till hvars gammaldags
hedersamhet det just tyckes höra att låta betjena sig och hålla af en
sådan egensinnig trotjenare. Sin största talang i detta afseende
har dock förf. inlagt i skildringen af Barnabys korp, hvilken med
sina karakteristiska ordstäf förekommer en till och med litet smått
humoristisk. Såsom en kuriositet kan anföras, att på auktion efter
Dickens såldes en uppstoppad korp, som äfven hette Grip. Men
huruvida denne varit original till den i romanen framstälde eller
snarare blifvit uppkallad efter densamme kan man naturligen ej veta.
Deremot förekommer sällan hos Dickens några
naturskildringar eller scenerier, sådana som hos Walter Scott och hans
efter-bildare draga till sig ett så stort intresse. För Dickens är det
menskliga hufvudsaken, och der han skildrar döda föremål, är det
antingen för att dermed belysa de handlande personernas stämning
eller ock för att försätta läsaren i en viss sådan, och han kan då,
liksom i andra fall, vara ytterst minutiös i sin beskrifning. En
stor effekt vinner han också då mestadels. Vi påminna om den
smutsiga floden och de förbrända fälten, hvilka lilla Neil med sin
morfar passerade; om menniskofisket på Themsen i böljan af Vår
gemensamma vän; om den oförklarliga lockelse, som jernbantågens
brinnande ögon hade på den samvetssjuke mr Carker; och främst
om stormen i Copperfield, under hvilken dödsfienderna Cham och
Steerforth omfamnades af den allt försonande döden.
Dickens beundransvärda talang såsom karakterstecknare visar
sig icke blott i den ofantliga rikedom af karakterer, som han
skapat, utan fullt ut lika mycket i den stora konseqvens, hvarmed
de blifvit skildrade, ofta in i de minsta detaljer. Man finner
stundom hos hans allra mest triviala figurer, ja, till och med hos
sådana, der hvarje bättre känsla synes förnött, de mest öfverraskande
drag af ädel storsinthet, likasom man hos de allra älskvärdaste
finner rätt stora svagheter; men — ju närmare man lär känna
dem, ju klarare, förefaller det att de måste vara just så och icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
