Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anders Flodman: Charles Dickens. (Ch. Dickens: Pickwick-klubbens efterlemnade papper, öfvers. af C. J. Backman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
SKÖNLITERATUR.
till förmån för en pensionsinrftttning för literatörer, som han stiftat
och för hvilken han lifligt intresserade sig. Tillika må omnämnas,
att den store författaren, som böljat i armod, dog såsom en mäkta
rik man.
I sitt enskilda lif var Dickens ej fullt lycklig. Han blef
tvungen att skiljas från sin maka, på grund af bristande
öfverensstämmelse mellan deras karakterer, men att för denna omständighet
ingen skuld hvilade på honom, derföre borga intyg af hans hustrus
mor och syster, hvilken senare framgent vistades i hans hus och
uppfostrade hans barn. Han hade flera sådana, af hvilka äldste
sonen numera öfvertagit redaktionen af tidskriften All the year round.
I kretsen af hans familj, vid middagsbordet på hans villa i
Roche-ster, lade döden sin hand på honom och inom några få timmar
hade en bland de verksammaste hjernor, ett bland de varmaste
hjertan upphört att arbeta.
Vi kunna ej värdigare afsluta teckningen af denna ädla bild,
än med följande ord, uttalade från predikstolen i Westminster af
en bland engelska högkyrkans prelater, biskopen i Manchester.
Och det var icke i något bestäldt liktal, som de utsädes, det var
i en predikan öfver ämnet: "Stor är Gudaktighetens hemlighet",
hållen tre dagar efter hans död. Efter att först hafva förklarat
det icke främmande för hans ämne att häntyda på detta sorgliga
och oväntade dödsfall, yttrade han:
"Han (Dickens) har blifvit benämd "folkets apostel". Jag
förmodar att meningen var att han hade en sändning från Gud till
menniskorna. Han predikade — icke i en kyrka eller från en
predikstol, utan i sin egen stil och på sitt eget sätt — ett
evangelium, ett ljufligt och gladt budskap, som folket förstod och af
hvilket det svårligen kunde undgå att förbättras; det var välviljans,
den broderliga kärlekens, sympatiens i detta ords vidsträcktaste
bemärkelse, humanitetens evangelium. Jag är viss på att jag
inom mig sjelf känt det helsosamma inflytandet af hans
undervisning. Möjligen ha vi ej kunnat instämma i samma trosbekännelse
beträffande Gud, men jag tror att vi skulle ha instämt i samma
trosbekännelse beträffande menniskoslägtets Han, som bar lärt oss
vår pligt mot vår nästa bättre, än vi kände den förut, som så väl
törstod att gråta med dem, som gråta, och glädja sig med dem,
som voro glada, som har visat med all sin kännedom om jordens
mörka vrår huru mycket solsken kan återstå för den lägsta lott,
som hade en så uppenbar sympati för lidandet, sådan kärlek för
oskulden, en så naturlig renhets instinkt, att det knapt finns en
enda sida bland de tusen, han har skrifvit, hvilken ej kunde sättas
i händerna på ett litet barn, måste betraktas af dem, som erkänna
mångfalden af andans gåfvor, såsom en lärare sänd af Gud. Han
skulle säkerligen ha blifvit helsad välkommen såsom en medarbetare
nf honom som frågade: uOm en menniska icke älskar sin broder som
hon ser, huru kan hon då älska Gud, som hon icke ser"?
Anders Flodman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
