Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hans Forssell: Den 2 Oktober 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEM ANDRA OKTORER 1871.
455
kände genom hotet med den preussiska militarismens gråa spöke.
Vi kunna icke veta, hvad af detta frö kan uppväxa, men vår
uppgift är att icke döda det genom hånets kyla, utan tvärtom drifva
det upp till fullt lif och kraftig växt Om vi derpå använda lika
mycken kraft, som nu förbrukats till försvaret för den indelta
arméen såsom stamtrupp, skall lösningen af frågan helt visst icke
blifva så ömklig, som man i detta ögonblick föreställer sig. Ty
värnepligten8 utsträckning och fulla tillämpning är ett
samhällsproblem, som framför andra kräfver hjelp af en klar insigt såväl om
behofvet af försvar, som om de derför afsedda medlens verkliga
beskaffenhet; denna insigt har vanligen kommit först genom hårda
motgångars lärdom, men den kan otvifvelaktigt äfven bibringas på
den lugna öfvertygelsen väg — i synnerhet om dertill kommer
det mer eller mindre starka tvång, som statens oafvisliga kraf
pålägga dem, hvilka träda under det ansvarsfulla oket af politisk
maktutöfning.
Vi hafva betonat skiljaktigheterna i fråga om den militära
organisationsgrunden, men dermed må visserligen icke vara förnekadt,
att skiljaktigheterna i fråga om de för organisationen nödiga
uppoffringar ända hittills varit hufvudsak, att det segrande partiets
egentliga föreningspunkt varit af mer ekonomisk än militär natur,
och att det är detta förhållande, som är egnadt att ingifva farhågor.
Den politiska situationens oberäknelighet och den öfverallt erkända
bristfälligheten i vårt försvar kunna ej bortgycklas med
förhoppningar och löften om det, som i en mer eller mindre aflägsen
framtid skall ske, och det är derföre naturligt nog, att
fosterlandsvännen, med öfvertygelse om behofvets allvar, otålig och harmfull
betraktar det motstånd, som nu rest sig och som hotar att qvarstå* i
hvilken form frågan än må framträda. Han vill icke låta sig trösta
dermed, att åsigter begynt mogna och nya idéer vunnit fotfäste, som
en gång skola segra, tv hvad han begärde var snar och kraftig
hjelp just i detta ögonblick. Och i stället synes man nu med
tämlig visshet kunna förutse, att den knut, som genom de sista
dagarnes beslut blef från det ena hållet så hårdt tilldragen, icke
med hast skall låta sig upplösas. Hvad vi kunna hoppas är blott,
att ott klokt politiskt förfarande, ett nytt oförtrutet försök till trå*
darnas utredning från en annan uppslagsända, sakta och småningom
tivcnik Tidnkrift. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
