Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hans Forssell: Den 2 Oktober 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
DKK ANDRA OKTOBBB 1871.
med svett och möda drager ar min torfva, är ja ocks& min, ända
till det ögonblick, då jag offrar den åt det allmänna.
Det första och vigtigaste, som framgår ur en dylik fastställelse
af de motsatta utgångspunkterna, är i sjelfva verket ett nederlag
för oss, så till vida att vi icke kunna drifva den svenske bonden
% ur den starka position, der han befästat sig, icke med juridiska
spetsfundigheter, utan med enkla och klara satser, hämtade ur vår
egen positiva och historiska rätt. Vi kunna till evidens bevisa,
att grundskatterna ekonomiskt verka såsom servitut eller
inteckningar, men vi kunna aldrig bevisa, att de rättsligen äro servitut
eller inteckningar, ty de hafva ja intet af de rättsliga
kännemärkena på sådana. Vi kunna tydligt ådagalägga, att jordegaren icke,
vare sig genom köp eller arf eller annan occupation, åtkommer
den förmögenhetsandel, som utgöres af grundskattens kapital, men
vi kunna alls icke bevisa, att någon annan med eganderätt
inne-hafver detta kapital eller dess ränta. Måhända skulle man i
romerska rätten eller medeltidens rätt eller i någon modern filosofisk
rättslära kunna påfinna någon rättstitel, hvarunder staten kunde
sägas besitta densamma; men de tider äro längesedan förbi, då
man i Sverige gjorde något allvarligt försök att häfda statens
eganderätt till skattebörden; det behöfves numera inga långa
historiska utredningar för motsatsens bevisning, ty den är
längesedan ovederläggligt faststäld och, såvidt vi hafva oss bekant,
äfven obestridd. Men erkännes icke denna eganderätt till
hemmanet i dess helhet, saknar man ju all grund för statens eganderätt
till någon ideel del deraf eller till deraf utgående afgifter.
Oförnekligt är, att dessa ursprungligen hafva varit skatter och
bevillningar af sjelfegande jord, och hvilken karakter de än genom sin
ålder och sin orubblighet kunnat erhålla, objekt för statens privata
eganderätt kanna de aldrig blifva. Ser man på deras ursprung,
och på deras juridiska karakter, torde det vara omöjligt att för
dem finna något annat namn än skatter.
Och sålunda måste man öfvergifva den formulering af vår
princip, den definition af de ifrågavarande bördorna, enligt hvilken de *
skalle vara statens "egendom", "intecknade fordran", "räntor"
eller hvad man vill kalla det, och ifrån hvilken den absoluta
orättvisan af» deras upphäfvande härledes med oemotståndlig kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
