Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hans Forssell: Den 2 Oktober 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
BEN ANDRA OKTOBER 1871.
ringa betydelse. De kommo ej blott med ett privaträttsligt yrkande
utan med ett politiskt anspr&k, rastade med sina Ärfda
föreställningar och nya rättsbegrepp, innerligt öfvertygade derom» att
roteringsbördan är en skatt såsom alla andra; och det Tar
dem lika ofattligt, att försvarskostnadernas ökande skalle kanna
försiggå atan i samband med deras "rättvisare fördelning" som
det för oss vore ofattligt, om någon yrkade att lägga 10 %
bevillning på städerna och 1 % bevillning på landsbygden, eller
20 % på Dalarna och % % på Skåne. Förbländade af denna sin
tanke, hvilken helt visst ingen är mäktig att med ekonomiska
de-duktioner rubba, sågo de bort äfven från den sida af den speciela
rättsfrågan, som ligger alldeles atom håll för skattefrågan. I sina
motståndares skäl kände de icke upptäcka annat än spetsfundiga
grepp af en förvillad rättsuppfattning, och bragte till det yttersta
genom förebråelser, hvilkas grund de icke tycktes mäktige att fatta,
framkastade de en ocn annan gång satser, som komma hvaije
fosterländskt hjerta att stanna af skräck. De gåfvo oss ofta
tillkänna, att den svenske bonden icke har så mycket att befara af
en fiende eller att försvara mot hans anfall som den svenske
embetsmännen eller borgaren, och de satte en ära ati att hedra deu
man, som vågat öppet uttala den förutsättningen, att Sveriges
folk kunde blifva likgiltigt för sin nationela sjelfständighet. De
smädade och förödmjukade således sig sjelfve, för att hota sina
motståndare, och de märkte icke, att de dermed lyftade hand mot
den helgedom, som ingen ostraffad kan angripa.
Af sådana atbrott kan man taga sig anledning till klagan
deröfver, att vårt folks lifskraft är atsinad, till sorgliga aningar och
profetior om de öden, hvilka vänta enhvar "som dagtingar med
sin pligt". Men en slatsats, som ligger mycket närmare tillhands,
är den, att de orsaker, som kunnat vålla denna söndring i
tänkesätt, måste vara en fara, hvilken till hvad pris som helst bör
rödjas ur vägen. Tanken på döden är den djerfvaste af alla; mindre
djerf, men mera fulPaf tillförsigt och hopp är tanken på en
omskapelse af den organism, som lider. Ingen uppoffring är för stor
för detta mål, och icke ens bör man derifrån afhållas af oviljan
mot att gifva efter för "enskilda intressen". Det är fällt at lika
mycket btatens och hela folkets intresse att denna splittring håf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
