Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PAB W1NISMEN.
491
nas lopp skilda racer och fixera sig slutligen temporärt såsom
olika arter. Hvarje såkallad art var ursprungligen således blott
varietet i en annan art; med tiden kan deraf uppstå — och
intet skäl finnes att stanna härvid — ett ojnfångsrikt slägte.
Det kan; men med nödvändighet är detta icke händelsen. Det
är icke otänkbart, att en form kan långa tider fortplanta Sig utan
förändring, ty lifsbetingelserna kunna länge förblifva oförändrade.
Vidare kunna platserna inom ett visst område redan vara så tätt
besatta af utlöpare från andra stammar och konkurrensen i
allmänhet så stark, att der bokstafligen ej finnes rum för utvecklingen.
Vi se många knoppar af denna orsak slå fel, och arter kunna,
såsom geologien och till och med historien lärer oss, gå alldeles
under. Men naturligt urval, som bibehåller det bättre och förkastar
det sämre, har varit verksamt äfven här.
Vid alla dessa förändringar få vi ihågkomma, att de äro
ytterst långsamma och obetydande, och att det endast är tidernas
ofantliga längd, som gör slutsumman så stor. Här gäller framför
allt det inom naturforskningen till ordspråk vordna: "natura non
facit saltum". "Vi se ingenting", säger Darwin, "af dessa långsamt
fortskridande förändringar, förr än tidens finger visar hän på en
för-lupen verldsperiod, och då är vår kunskap om de långt bakom oss
liggande geologiska perioderna så ofullständig, att vi blott
varseblifva det enda, att lifsformerna nu äro helt andra än de varit."
Det ligger redan blott i dessa enkla ord något af ett
imponerande lugn, något som bringar oss till tystnad, i det det ställer oss
tidernas väldigt omgestaltande makt lefvande för sinnet.
Utrymmet tillåter mig icke att här utförligare redogöra för det
sätt, hvarpå Darwin tänker sig, att utvecklingen från några få
enklare lifsformer till en sådan mångfald af allt högre organiserade
varelser försiggått, hvilket ju också, då vi nu ega Darwins
arbete i svensk öfversättning vore öfverflödigt. — Endast de yttersta
grofva konturerna hafva här för bättre minnes sknll blifvit
uppdragna. Men den, som fördjupar sig i Darwins egen framställning
af arternas uppkomst, skall ovilkorligt känna sig, om icke
öfvertygad, åtminstone mäktigt fängslad deraf. Bevisningen skrider fram
steg för steg, stödd på en ofantlig icke blott i vidd utan äfven på
djupet gåeude detaljkännedom, i sin fortgång drager den den ena kret-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
