Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Aug. Quennerstedt: Om Darwinismen, (Darwin: Arternas uppkomst genom naturligt urval: Rolle: Darwins lära)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
OM DARW1NI8MEN.
samt medelst modifikationer af ett redan förhandenvarande. Man
hänvisar så der i allmänhet till lagen om arbetets fysiologiska
fördelning, men framgår denna lag med nödvändighet ur kampen för
tillvaron, hvad skola vi då säga om den oändliga skara af varelser,
som efter förloppet af æoner ännu den dag, som i dag är, med ett
för det obeväpnade ögat förborgadt lif uppfylla vatten, jord och
luft? Men att undantaga dem från kampen om tillvaron skulle
föra till för tbeorien alltför farliga konseqvenser.*) Och der
nödvändigheten fattas, der träder tillfället fram. Något kan vara: —
det är det möjliga; något kan icke-vara (låta bli att vara) det år
det tillfälliga. Till dessa båda kategorier utgör Darwinismen en
fortgående appell.
Det, som först lofvade att tillfredsställa förståndet, slutar således
med att på det djupaste såra detsamma. Det fullkomliga står der,
och på dess innehåll mäter sig tanken såsom med en jämlike eller
med en öfverman, och vi måste likväl säga oss, att det har
tillfället att tacka för sin uppkomst; det beror af betiugelser, som
alltför väl kunnat gestalta sig annorlunda. Hela den organiska
verlden kunde ha varit en helt annan; menniskan sjelf kunde ha
kommit att alltid fattas, lika så visst som en tid varit, då hon icke fans.
Detta har med rätta förefallit många af theoriens egna anhängare
såscm en frånstötande punkt, och Nägeli har derför trott sig kunna
antaga en särskild "Vervollkomuungspriucip", en hos organismeu
inneboende tendens att utveckla sig åt det högre till. Häckel,
hvilken man icke kan skylla för att rygga tillbaka för några
konseqvenser, afvisar ett sådant antagande med den anmärkuingen, att
sådant skulle leda oss in på teleologiens sluttande plan och
"rädd-ningslöst störta oss ned i dualismens afgrund." Hur enträget vi
än vända oss till mästaren sjelf, så lemnar han oss lika rådlösa.
"Naturligt urval innefattar ingen nödvändig och allmän lag om en
framåtgående utveckling".*) Och gjorde det detta, så vore det ej
heller hvad det skall vara: den mekaniska verldsförklaringen
tillämpad på organismerna. Verkande orsaker veta hvarken af
fullkomlighet eller ofullkomlighet. Om några qualitates occultæ kan
här ej heller blifva tal. Det är sant: kort förut talar han om hvaije
varelses "sträfvan" att förbättras i förhållande till dess lefnadsvil-
*> Arternas uppk. p. 105 och flerstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
