Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Aug. Quennerstedt: Om Darwinismen, (Darwin: Arternas uppkomst genom naturligt urval: Rolle: Darwins lära)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PAB W1NISMEN.
525
trollring, hvilken det från början gälde att genombryta, och som
utan dem blott är en fingerad förklaring.
Urorganismen är för Darwin en rnystér. Den är utgången ur
Skaparens hand; vi få således taga den som ett faktum, men huru
den uppstått, veta vi icke. Det må hafva sin riktighet hvad
Quatre-fages härvid anmärker, att hvarje menniska är i sin goda rätt, när
hon sjelf bestämmer gränserna för sitt vetande, och att således det
klander, som från alla håll drabbat Darwin, för det han lemnat en
lucka i sin theori, från en viss synpunkt icke är rätt befogadt.
Det heter emellertid blott att förlägga problemet ett stycke längre
tillbaka, och andra äro då också onekligen i sin goda rätt, om de
för sin del ej nöja sig med den utstakade gränsen; konseqvensen
fordrar ovilkorligen, att den bortrödjes. Huru rent främmande ett
dylikt antagande står gent emot det betraktelsesätt af naturen,
hvartill Darwin eljest sjelf bekänner sig, behöfver här ej ytterligare
påpekas. Jag hänvisar blott till sista sidan af hans Animals and
Plants. — En gång herre öfver fältet skall man ej känna sig
till-fredsstäld af en hypothes, som tager i anspråk eu kraft, ett enda
ögonblick verksam och sedan för alltid försvunnen.
Ingenting annat återstår än att äfven här taga de
fysikaliskt-kemiska krafterna till hjelp (och vi måste ihogkomma, att äfven de
processer, som vi kalla "ärftlighet" och "tillpassning", i yttersta
hand skola öfversättas på dessa kräftors språk) för att förklara
lifvets första uppkomst. En fysiologisk skola tror sig ej behöfva
tillkalla andra för att förklara lifvets fortsatta verksamhet. Häckel
tänker sig också uppkomsten af de första enklaste organismerna i
analogi med en kristallisationsakt. Naturligtvis tenderar han i
konseqvens härmed till antagandet af en fortfarande generatio
spon-tanea. Flertalot af descendensteoriens än hän gare torde i detta
afseende sluta sig till honom. Nägeli m. fi. hafva åtminstone
bestämdt uttalat sig i denna riktning.
Här yppar sig emellertid ånyo konflikten emellan den moderna
naturfilosofiens postulater och de resultat, till hvilka den exakta,
forskningen kommit och hvilka den funnit alltmer bekräftade.
Inelfs-maskarnes vandringar äro oss ej längre obekanta. Infusoriemas
likalitet. Dessa organismer äro dessutom af alltför komplicerad
byggnad, för att ett dylikt uppkomstsätt skulle kunna förutsättas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
