Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
MILITÄR-LITEEATUR.
Från en synpunkt sedt, är ju detta onekligen barbariet i
hänförelse, förödeisen i system; det är menniskoslagtandet
såsom vetenskap och konst med alla de attributer och anspråk, som
votenskap och konst i allmänhet tillegna sig. Psykologiskt låta dock
uttryck, sådana som de ofvanstående, — och vida mer drastiska än
dessa torde man lätt kunna finna i militärvetenskapens nuvarande
hemland — mycket väl förklara sig. Artilleristen, hvars lifs bela
uppgift är att finna en fältkanon, som fyller alla tänkbara
fordringar, råkar i hänförelse vid tanken på en "fullkomligt flack
projektilbana" , som förökar chancerna att med en excentrisk granat kunna
upprifva en hel kolonn af infanteri; han beräknar procenten af
träffade för hvarje skott med samma ifver, som kirurgen rftknir
procenten af botade efter en nyuppfunnen operation smethod.
Intresset är hos dem bägge väsentligen detsamma: menniskotankens
intresse för lösningen af svåra problem. Kommer så härtill den
traditionela bravourens och stridslustens hänförelse för "vapnets"
ära, så är den vetenskapligt bildade krigaren färdig med fraser
sådana som de nyss anförda — ord, hvilka för filantropiska
sinnen äro ännu mera förfärande än det vilda tal, som vi kunna
tänka oss i Söderhafsboernas föredrag öfver konsten att nedgöra
och uppäta fiender.
Och likväl, de andra vetenskaperna må vara hur stolta som
helst öfver sitt arbfete i "kulturens" tjenst, — krigets vetenskap,
som skenbarligen har till uppgift blott att organisera förödelsen af
allt hvad den menskliga odlingen skapat, torde dock svårligen kunna
utstrykas ur de menskliga kulturmedlens led. Dess yttersta mål
är dock icke något annat än odlingens befrämjande, och hvad oss
göres behof är blott insigten, att vår odling nödvändigt kräfver
äfven denna egendomliga yttring af mensklig verksamhet och
således måste hedra och uppskatta densamma. Den kan ingenstädes
strafflöst sättas åsido, och det land, der densamma får stanna efter
i den allmänna utvecklingen, löper fara att mista något vida mer,
än man förlorar på vårdslösandet af de mera humana vetenskapernas
odling och utveckling. Vestigia terrent.
Vi hafva utan tvifvel hän gifvit oss åt onaturliga och
oberättigade illusioner, då vi under en period af långvarig fred trott oss
kunna argumentera bort kriget ur civilisationen, missaktat krigets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
