Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - N. Linder: Svenskt Ordboksarbete (Svenska Akademiens Ordbok. — A.) II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 SVENSKT ORDBOKSARBETE.
Om tillfället det medgåfve, skulle vi kunna anföra flere smärre
anmärkningar af samma beskaffenhet, men lemna dessa nu å sido
för att i stället fästa oss vid en annan anordning, som tyckte oss
mindre god. Akademien har nämligen vid sammansatta verb
och vid en stor mängd substantiv, hvilkas senare leder hafva sjelf-
ständig betydelse och böjning, blott hänvisat till dessa, utan att vid
det sammansatta ordet gifva den ringaste antydan om konjugation,
deklination eller genus. Vid t. ex. afbetala, afbläda, aflåta,
afrödja heter det blott: böjes som betala, bläda o. s. v., ehuru
det i många af dessa fall kunde hafva varit mycket intressant eller
behöfligt att få ett godt råd. Det samma gäller om flere sam-
mansatta substantiv. Se t. ex. näst efter arfvedel, arla, ask, asp!
Detta sätt att gå till väga i en ordbok synes vara i hög grad
opraktiskt och följaktligen otjenligt. Är det ordbokens upp-
gift att redogöra för kön och böjning — och att Svenska akademien
anser så vara förhållandet, framgår deraf, att dessa med all
önsklig fallständighet meddelas vid de enkla orden och vid de sam-
mansättningar, hvilkas senare del ej brukas sjelfständigt — har
ordboken en sådan uppgift, så bör hon ej förorsaka dem, som
rådfråga henne, det i längden olidliga besväret att, för’ erhållande
af upplysningar om ett ord, söka på två ställen, ofta i olika
delar. Det utrymme, som tarfvades för utsättande af gerns och
böjning vid ord af det slag vi här nämnt, vore en ren obetydlig-
het i jämförelse med det gagn det skulle medföra. Också hafva
flere bland de bäste af nyare ordboksförfattare — vi komma sär-
skildt ihåg Littré och Poitevin — utsatt fullständigt tema vid
alla s. k. oregelbundna verb. Kindblad följde i sina första häften
samma metod som Svenska akademiens ofvan antydda, men än-
drade snart åsigt och har i de senare häftena meddelat tema äfven på
sammansatta verb af den starka konjugationen jämte ett och annatsvagt.
Att åter akademien, der slika upplyspingar lemnats, ej gjort
sig <beroende af den vacklande ocb omvexlande indelningen i kon-
jugationer och deklinationer", utan i dess ställe <för Verben valt
beteckningen af de tematiska böjningsformerna: presens, imperfek-
tum, supinum, någon gång äfven participium preteritum; för Sub-
stantiven pluraländelsen, der en sådan är bruklig eller använd-
bar", skall, såsom vi förmoda, vinna allmänt bifall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
