Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - L. Forssman: Svensk Naturvetonekaplig Literatur. I. Meteorologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 SVENSK NATURVETENSKAPLIG LITERATUR.
träffa först de vestliga och sedan de östliga. Att här genomgå de
förändringar i vindens rigtning, som på en viss ort måste försiggå
beroende af dess läge i förhållande till hvirfvelns medelpunkt, vore
allt för vidlyftigt. En enkel skematisk teckning är tillräcklig för
diskussionen af denna fråga, blott man fasthåller luftmassans rota-
tion och progressiva rörelse. Ännu återstå dock några frågor att
besvara, nämligen hvarifrån dessa rörelser i atmosferen utgå, hvil-
ka banor de följa, och huru stor yta de upptaga.
Af erfarenhet vet man, att:vissa trakter af verldshafvet företrä-
desvis äro orkanernas tummelplats, nämligen det bland sjömännen
illa beryktade 8. k. stilla bältet i eqvatorns grannskap, på hvardera
sidan begränsadt af passadvindarnes områden. De orkaner, som här
rasa, sträcka dock icke sitt välde särdeles långt och hafva sannolikt
intet samband med de tempererade zonernas stormar. En slägtskap
finnes dock så tillvida, att båda slagen födas af hafvet, eller kan-
ske rättare af hafsströmmarne. Då polarströmmen längs Amerikas
östra kust blandar sitt kalla vatten med Golfströmmens ljumma böl-
jor, föregår en kondensation i de ofvan liggande med fuktighet mät-
tade luftlagren, hvilken måste förorsaka afbrott i deras jämvigt.
På Atlantens vågor vandra de sina första steg och hafva redan
kommit i en svindlande dans, då de nå Europas kuster. Lyckligt-
vis rikta de flesta eller åtminstone många sitt lopp så nordligt, att
de gå oss alldeles förbi och försvinna öfver Nordkap inåt Ishafvet,
eller asiatiska kontinenten. Andra åter bryta in i öfvervägande
rigtning från SV till NO öfver mellersta Europa, och ett ännu
mindre antal gå från NV till SO mot Svarta Hafvet. Den yta, öf-
ver hvilken de sträcka sig, är ganska olika; sällan är hvirfvelus
diameter mindre än 100 svenska mil, men ofta två å tre gånger
så stor; och fall gifvas, då en yta större än hela Europas intagits
af en enda storm.
Af ofvanstående visserligen ytterst kortfattade framställning tor-
de man dock kunna finna, att det är möjligt att förutsäga en storm,
då den måste ge sig tillkänna tidigare på en ort än på en annan,
och det är företrädesvis de vestligast, längst mot Atlanten belägna
observationsorterna, som i detta afseende komma till gagn. Fal-
lande barometer, mulen himmel, tilltagande vindstyrka äro der
stormens förebud, och den kan i Irland hafva hunnit utveckla sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
