Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - H. Forssell: Norrland 1571—1870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 NOBBELAND 1571-1870.
Norrland uuader de sista femtio åren med större snabbhet än det
öfriga Sverige ökat sin folkmängd, sin produktion, och sin kon-
sumtion. Norrland har i öfverflöd skogar, strömmar och järn, Norr-
land har rika och vidsträckta betesmarker och lofvar sig till och
med stigande skördar af ett förbättradt åkerbruk; det vill förädla
sina egna trävirkesprodukter, och beräknar med säkerhet en lönande
bruksrörelse, då en gång Dalarnes malmer kunuva med större fördel
förädlas vid Helsinglands och Ångermanlands elfver med affallet af
Lappmarkernas skogsprodukter, huru mycket mer då när Gellivaras
jernberg en gång kunna öppnas för verldsmarknaden. Men för allt detta
kräfver Norrland vägar, vägar, vägar, framförallt af jorn, — och i detta
begär efter tidsenliga kommunikationer koncentrera sig derför helt na-
turligt alla dess intressen. Jernväg till mellersta Sveriges bergsla-
ger, jernväg till Norges isfria hamnar, och jernväg ned från Lapp-
markens malmfält — med mindre kan Norrland icke blifva hvad
det bör vara; men dermed tror man sig få en framtid så stor, att
man sedan icke kan nöja sig mod mindre än direkt utfartsväg öfver
Ryssland till — Kina. Den förtjenstfulla och sakrika tidskriften
Norrland och dess Framtid har också af alla frågor i främsta
rummet sysselsatt sig med den stora jernvägsfrågan, hvilken natur-
ligtvis icke kan hvila, utan oupphörligen måste komma fram, till
dess den på ett eller annat sätt erhållit sin lösning. Den nya
Sundsvalls—Torpshammars-banan är ett stort steg, men som icke
kan annat än ägga till nya ansträngningar för "stambanans" fort-
sättning norrut, och det dröjer naturligtvis icke länge, förr än Norr-
lands anspråk derpå ånyo låta sig höra vid riksdagen. Och en
vigtig fråga är, huruvida ej dessa ekonomiska anspråk äfven hafva .
sia rent politiska sida. Det är icke helsosamt, att mellan landet norr
och söder om Dalelfven en sådan skilnad i afseende å sjelfva grund-
vilkoren för all utveckling får ega rum, att Norrland mer och mer
lär att känna sig såsom ett helt för sig sjelft, i motsats till "det
öfriga Sverige". |
De många tvistiga spörsmål af ekonomisk, juridisk och poli-
tisk art, till hvilka Norrlands egendomliga förhållanden gifva an-
edning, fordra imellertid en alldeles specifik sak- och ortkunskap,
och de falla derför utom vår befogenhet. Det är den omständig-
heten, att Norrlands kultur-utveckling i så särdeles skarpt utpräg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
