Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Hans Forssell: Myntfrågan i Sverige, Norge och Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYNTFRÅGAN I SVERIGE, NORGE OCH DANMARK. 245
de till den tyska marken, så kan öfvergången till ett dylikt mynt inom
hvardera riket ske på olika sätt. De här antydda båda alternativen röra
endast sådana spörsmål, som hvart land afgör för sig. Om Sverige ut-
jämnar skillnaden (3 proc.) mellan ny och gammal riksdaler genom stad-
gandet, att 100 nya riksdaler är lika med 99,50 gamla riksdaler vid alla
uppgörelser af rättslig natur, hindrar detta naturligtvis icke Danmark
och Norge att utjämna denna skilnad genom antagandet af en annan
konverteringskurs, så att nya och gamla Riksdaler eller Specier der
förklaras rättsligen eqvivalenta, — eller tvärtom. ,
Det är visserligen möjligt, att från Dansk och Norsk sida be-
tänkligheter mot en specifikt nordisk myntreform komma att anföras.
Uppenbart är nämligen, att den för Sverige medför de största för-
månerna, t. o. m. så stora, att vi knappast kunna genom någon an-
nan åtgärd få ett på en gång så lätt vunnet och med så stora för-
delar i öfrigt förenadt guldmyntsystem. För Danmark och Norge
äro svårigheterna något större, och det kommer derföre an på,
hura bögt man der skattar just de speciela förmår.er, som deremot
äro att vinna. Först och främst är det alltid svårare att höja
sitt mynt än att sänka det, och svårare i samma mån som höjnin-
gen är ringa. Mindre betydande äro väl i våra dagar de svå-
righeter, som kunna möta indragningen af det gamla silfvermyn-
tet med derå lydande sedlar, då bankinstitutionerna till denna åt-
gärd lemna ett verksamt biträde. Värre kan det vara, att alla smärre
konventionela betalningsposter blifva något litet förhöjda, och att de
prissättningar, som mest röra den fattigare delen af befolkningen,
här knappt kunna undgå att stiga, hvarigenom sålunda reformen kom-
me att gå ut öfver de mindre bemedlade. Så kan också särdeles
från norsk sida göras den invändningen, att den myntenhet (noga
301 skilling) som skulle erhållas i det nya guldmyntet, icke bjuder
någon för det norska folkets vanor särdeles beqväm öfvergång till
decimal mynträkning, enär räkneenheten, 30,1 skilling eller 11 mark,
och det lägsta skiljemyntet, 0,;301 skilling, finge icke just något lätt-
fattligt och beqvämt förhållande till de nuvarande räkneenheterna.
Om nu antagandet af det nordiska guldmyntet, 23 specier eller 10
Riksdaler, icke skulle anses medföra åsyftade fördelar för den inbör-
des samfärdseln, utan att tillika den decimala indelningen blefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
