Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - H. Forssell: Skandinavisk Häfdateckning (C. F. Allen. De tre nordiske Rigers Historie)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 SKANDINAVISK HÄFDATECKNIKG.
främmande fogdars stränghet eller ovanliga skatters utkräfvande. Det
är lika lätt att, hvad också Allen mångenastädes gjort, uppfatta de
många patriotiska skrifvelserna till och från allmogen såsom upp-
skrufvade agitationsmedel utan inre sanning, som det är att bortför-
klara hvarje verkligt och berättigadt klagomål ur de svenske her-
rarnes fejdebref; och om man hos de senare icke vill se annat än
lumpen egennytta och maktbegär, fordrar konseqvensen, att man äf-
ven hos allmogen skall reducera allt sammans till en fråga om
<billigt pris på salt och humla” eller till motvilja mot skatter och
pålagor. Helsingarne mottogo 1467 en försäkran om skattenedsätt-
ning "på det att de desto villigare skulle vara att hjelpa fördrifva
konung Kristiern" . .; i Engelbrekts spår kommo ändringar af de
för allmogen betungande lagar; under Sturarne stego bönder och
borgare till en makt, hvars värde de nödvändigt måste hafva känt;
hvarför skulle man då icke hos dem i egoistiska eller ståndsmäs-
siga motiv söka de rätta orsakerna till motståndet mot Kristiern
och Hans, lika väl som man förklarar Sturarnes resning af Herr
Stons begär efter ett härad i Upland eller Hemming Gads förargelse
öfver förlusten af en häst?
Men felet vid all dylik framställning är, att den icke förklarar
hvad som skulle förklaras. Den enskilda och tillfälliga företeelsen
af en herremans uppstudsighet eller ett landskaps oro kan hänföras
till små, tillfälliga och lumpna orsaker, men det stora faktum, som
ligger i en under nära ett århundrade fortsatt förbittrad kamp, mä-
tes icke med sådant mått. Om man hos allmogen, som dock hade
allra svårast att höja sig öfver den egna bygdens trånga krets, vill
erkänna ett vaket nationalmedvetande, så måste man äfven hos
den klass af stridsmän, hvilkas medfödda ställning gaf dem en vid-
sträcktare synkrets, förutsätta något dylikt. Efterverlden, som sö-
ker att med opartiskhet sätta sig in i de danske konungarnes och
de svenske unionisternes tankegång aoch anspråk och deri vill finna
något mer. än tillfälliga yttringar af våldsamt lynne och sjelfvisk
herrsklystnad, måste äfven för den anti-unionela rörelsen inom
den svenska aristokratien söka en bredare grundval än individuelt
godtycke. Sedan gäller det att i de enskilda fallen finna förkla-
ringsgrunden till den enes eller andres förhållande, men också att
dervid taga hänsyn till bristfälligheten af vår kunskap om de hand-
lande personernas ställning. Om man så vill, är hvarje dylik fram-
ställning af ledande grundtankar en vansklig sak, beroende af in-
tryck, dem man icke i hvarje fall kan handgripligen vederlägga eller.
försvara. Men, så vidt som vi vilja få något sammanhang in i hän-
delsernas kedja, är den nödvändig. Och vi kunna icke undertrycka
den tanken, att Allen, ehuru han på ett och annat ställe talar om
den svenska nationaliteten såsom en af faktorerna i unionens ut-
veckling, på det hela tillerkänner densamma en allt för ringa bety-
delse, liksom han låter dess rätt väga allt för litet emot de danska
konungarnes gång efter annan med vapenmakt tillkämpade rättsan-
språk. När Allen karakteriserar Kristiern den andre i förhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
