Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - H. F.: Fornminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNMINNEN. 291
kommits: huru Nilsson, Dybeck, Mardélgren, Djurklou, Säve, Ljung-
ström, Landgren, P. v. Möller, H. von Essen m. fl. m. fl. bidragit
till underhållande af intresset för våra fornlemningars vård och
skydd, skall icke förglömmas; och nu sedan det lyckats att om
samma intresse förena ett större antal fromstående män i bygderna,
bör man kunna påräkna, att en kraftig dam skall sättas mot den
vandalism, som hotar icke från okunnigheten blott, utan kanske vida
mera från det enskilda vinstbegäret, Men det kan dock sättas i
fråga, huruvida de provinsiella föreningarnas uppgift -borde vara in-
skränkt till en sådan verksamhet — i främsta rummet ur den syn-
punkten, att de måste söka draga till eig ett så stort intresse som
möjligt inom sin egen krets. Vi betvifla nästan, att den egentliga
arkeologien och så mycket af konsthistorien, som våra medeltids-
monument kunna utfylla, i Sveriges bygder hafva att påräkna: så
lifligt deltagande, som fordras för att hålla dessa föreningar vid lif;
och vi tro dessutom, att då det finnes så mycket att uträtta för
våra landskaps egentliga "historia", så mycket som faller nedom
den egentliga rikshistorien, men för denna är vigtigt underlag, vore
det en förträfftig sak, om föreningarne i denna riktning vidgade
sir uppgift. Våra Stads-, Kyrko-, Skole-, Härads- oeh Läns-
arkiv äro väl ofta nog särdeles bristfälliga, men hvad man ur dy-
lika kan hämta till en verklig kulturens historia, hafva i senare ti-
der Sylvander och Råäf, Hylthén-Cavallius och Rooth m. fl. visat
088: särskildt hafva vi nyligen af Hr Lektor Karlsons utförliga ar-
bete öfver Örebro skolas historia haft tillfälle att se, huru bidrag
till vår odlings historia äro att bämta ur bittills alldeles förbisedda
urkunder. Det finnes dessutom ännu åtskilligt att taga vara uppå i de
adliga gårdarnes gömmor, och ännu mera hafva Kammar- och Riksarki-
ven att bjuda för förvaltningens och beskattningens historia inom pro-
vinserna. Genom att i detaljer genomgå ’de förnämsta sätesgår-
darnes utveckling, genom att följa bygdens framsteg under sekler i de
särskilda landsändarneo, genom att samla och bearbeta de spridda
dragen till en jordbrukets och kommunikationernas historia o. 8. v.
skalle dessa föreningar icke blott uträtta stora ting för våra häf-
der; de skulle äfven finna framför sig ett ännu mycket större antal
af män, som i deras arbete kunde se något nyttigt och tilltalande.
Sockenbeskrifningar blifva dock aldrig hvad de skola vara, om de
biott meåela långa och utförliga förteckningar eller beskrifningar på
runstenar, ättehögar, kyrkoskrudar, ljuskronor, epitaphier och vas
pensköldar;’ det bjelper icke ens att man tryeker några bref från
13- och 1400-talen, hur förträffligt än sådant i och för sig är, eller
att man meddelar prestlängder och genealogier för adliga godsägare.
Det vigtigaste af allt för en soekens historia är framställningen af
hemmannens, jordens, skogens, fiskevattnens utveckling, och forskas
ren behöfver i då flesta fall ej klaga öfver brist på källor till så:
dan historia; de ligga i våra fogderäkenskaper öch jordeböcker. Ett
uppslag till något af den årt vi här åsyfta lär Uplands formminnes-
förening komma att gifva genom en för nästa häfte utarbetad hi-
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
