Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 DEN 19 AUGUSTI 1722.
emellan voro föga bestämda; och med en liten slöja af politisk
fördom för ögonen kunde man lätt tro sig återgå till det gamla,
då man i sjelfva verket blott återgick till en sida af det gamla.
Det var icke osanning, hvad man sade; men det var icke hel och
follständig sanning.
Genom vårt fäderneslands statsförfattning gå från urgamla
tider vissa grunddrag, tecknade i lagarne och häfden. «Dessa äro,
att konungen eger styra sitt rike och råda för borgar och land, bi-
trädd af råd och höfdingar, som han sjelf väljer. Men han eger
icke införa ny lag utan allmogens ja och goda vilja, ej heller atan
samtycke pålägga nya skatter. Dessa allmänna grundsatser hafva
blifvit olika tillämpade, och under kampen mellan samhällsmakterna
hafva de väl också gång efter annan blifvit trampade under föt-
terna; men förnekade hafva de sällan blifvit, och de tider, då
detta skett, höra icke till de lyckliga. Uti de anförda grundsat-
serna ligger ett erkännande både af konungamakt, rådsmyndighet
och folkfrihet: både monarki, aristokrati och demokrati hafva der
sitt. Det har blifvit anmärkt, att det nyare Europas samhällen ut-
märka sig och hafva sin blomstring derigenom, att alla dessa tre
samfundsmakter få ega bestånd och fortlefva bredvid hvarandra,
utan att någondera förqväfves, och att hvarje framsteg i samhälls-
utvecklingen betecknas icke af någonderas undergång utan af en
ny kompromiss dem emellan. Om denna anmärkning i allmänhet
är sann, så är den det isynnerhet för Sverige.
Emellertid hafva gränserna och formerna för dessa samhälls-
makter länge nog varit sväfvande och obestämda; och man stannar
för långa tidehvarf i förlägenhet om svaret på den frågan, huru
och på hvad sätt folket, allmogen, utöfvade sin beskattningsrätt
och sin andel i lagstiftningen. I början af 1600:talet fästades ut-
öfningen af dessa rättigheter vid riksdagen, som då var en ung och
lifskraftig institution och i sina stånd någorlunda omfattade alla af
ålder politiskt berättigade medborgare. Men riksdagens upphof
: pekade åt annat håll än åt folkväldet. Den hade uppkommit så-
som en utomordentlig utvidgning af konungens råd; den hade sam-
mankallats för att i regeringsärenden, i frågor rörande den inre
eller yttre politiken, med sin röst gifva utslag mellan stridiga par-
tier, eller med samnad makt och förenta rådslag gifva eftertryck åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
