Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - C. Lovén: Värnerätt och Värnepligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 VÅRNEBÄTT OCH VÄRNEPLIGT.
och af den allmänna värnepligten, å den andra sidan, representeras,
lär man dock svårligen kunna bestrida, att, när man vill beggedera,
man i sjelfva verket förfäktar tvänne alldeles motsatta politiska
system och dymedelst råkar i den största motsägelse mot sig sjelf.
Antingen må man anse folket i dess helhet stå så lågt i afseende
å förmåga att upprätthålla den allmänna ordningen, att man finner
en stor gendarmerikorps till häst och fot vara för detta ändamål
nödvändig; eller också må man medgifva, att folket vunnit den
mognad och således kommit till den insigt om sitt sanna bästa,
att det sjelft finner nödvändigheten af en lugp utveckling af sam-
hället i stället för -brådstörtade förändringar. Men om regeringen
till nationen framställer förslag, som tydligen ådagalägga, att den
önskar, det nationen skall underkasta sig alla de skyldigheter, som
med en på allmän värnepligt hvilande organisation äro förenade,
men tillika vill bibebålla en särskilt yrkesarmé, är det uppenbart,
att ett sådant förslag aldrig skall kunna af folket med förtroende’
omfattas, :ty misstroende från den ena statsmagten kan aldrig fram-
kalla förtroende från den andra. För att blifva ett sant uttryck
af hela folkets fysiska och moraliska kraft, bör organisationen såle-
des uteslutande hvila på den allmärna värnepligtens grund, som
obevekligen bör i alla sina konseqvenser genomföras. Först då ser
folket i arméen en bild af sig sjelft, och först då kan arméen af
folket med kärlek och förtroende omfattas.
Gå vi nu att undersöka den allmänna värnepligtens inre väsende,
finna vi, att den har sin yttersta rot i något, som vi vilja kalla
allmänna värne- eller vapenrätten.
Detta begrepp har hos oss framträdt i olika form under olika
tider, allt efter den grad af odling folket innehaft. För närvarande
kan man säga, att den utgör den hvarje medborgare från Re-
geringens sida tillerkända rätt att sammanträda med
andra medborgare för att öfva sig i bruket af vapen.
Den allmänna värnerätten är i och för sig sjelf af föga värde.
Ensam kan den blott betraktas som en fiktion, som en sväfvande
theori. Först genom den allmänna värnepligten erhåller den en
lefvande form, men huru sväfgande än detta rattsbegrepp är innan
. det för fast form genom pligtbegreppet, anse vi oss dock här böra
framhålla detsamma, enär det angifver den enda förnuftiga grunden
för statens rätt att för sitt bestånd förfoga öfver medborgarens lif.
Så snart staten medgifver rätt till lega eller friköpning, kan man
med skäl säga, att det är en blodsskatt, som utkräfves af den fat-
tige, men hvarifrån den rike kan lösa sig med penningar. Då sta-
ten åter gör fosterlandets försvar till en medborgerlig pligt för alla,
förändras hela grunden, och det blir en pligt af den mest demo-
kratiska natur, emedan den hvilar på allas lika rätt.
I staternas barndom framträder denna värnerätt i sin råa ur-
sprungliga form såsom inäividens rätt att sjelf afvärja oförrätter.
Den finner också sitt uttryck i rättigheten att alltid bära vapen.
Sådan förefans den också hos oss vid kristendomens införande, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
