Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 | VÅRNERÅTT OCH VÄRNEPLIGT.
kräfde. Misstroendet mot den allmänna värnerätten från de sty-
randes sida framträder dock snart åter. Så påbjuder t. ex. on för-
ordning af 1664 "att allmogen endast till .odjurs dödande egde
rättighet att bära och bruka bössor". Att ofvannämda 1624 års
riksdagsbeslut icke skulle finnas förenligt med sådan uppfattning är
helt naturligt. Misstroendet från styrelsens sida alstrade helt na-
turligt motvilja hos folket för krigstjenst, och då Karl XI förändrade
den ’:personliga pligten till ea realskatt, inträdde så småningoni
i folkmedvetandet den tanken, att försvaret af fädernesiandet var
ett yrke, som borde betalas, Först år 1710 när nöden framkallade
behofvet, erhöll dalallmogen tillstånd att skaffa sig gevär, öfver
hvilka, såzom det hette, ”Krigs-Collegiaum intet skall hafva att säga,
utan att samma gevär alltid skola blifva hos allmogen att bruka
dem till landsens försvar"; men icke ens Karl XII:s -persoulighet
kunde uppväcka den gamla andan, och folkets beteende i Småland
och Vestergötland, när Magnus Stenbock 1710 skulle tillbakadrifva
danskarnes infall och för sådant afseende uppbådade folk i dessa
provinser, visar också en märklig kontrast emot hvad dessa land-
skap lade i dagen under kriget mot Danmark 1612 eller jämt ett-
hundra år förut. Detta år kämpade de tappert, men år 1710
gjorde de nppror samt ihbjelslogo en af de fogdar, som uppbådade
dem, hvarföre de af landshöfdingen måste hemförlofvas. Herrliga
frokter af det så prisade indelningsverket!
Vanärande nederlag, förlusten af provinser, som under århun-
draden varit fästade vid Sveriges krona, samt ännu mer, hån och
begabberi från fiendens sida öfver de svenska bonddrängarne och
deras inspektorer till befäl, sådan var följden af detta indelnings-
verks införande, hvartill slutstenen först lades år 1730. Denna in-
stitution har under halftaunat sekel tjenat till att framställa en
lefvande bild af Sveriges militära förfall och politiska vanmagt, och
liksom om denna institation icke skulle hafva tillfogat oss nog
skada, tjenar den ännu till ett tvisteämne, som förgiftar hvarje dis-
kussion, som rör sig omkriog ordnandet af vårt försvar. Med san-
ning kan man säga, att det hvilat en förbannelse öfver denna in-
stitution.
| I en förnuftigt ordnad stat måste man utgå från den förutsätt-
ningen, att alla hafva ett lifliigt intresse för upprätthållandet af den
bestående ordningen, och att alla inse, det ingen vinner något ge-
nom omstörtning af densamma, utan att samhället måste utvecklas
efter inre organiska lagar. När denna insigt är djupt inrotad i
folkets medvetande, kan styrelsen erkänna den allmänna värnerät-
ten. Värnerätten gagnar dock ingen, enär den icke ger medbor-
garen någon visshet, att han vid försvaret af sitt land skall i farans
stund hafva andra medborgare i tillräckligt antal vid sin sida.
Derom kan han icke vara öfvertygad, om det endast finnes värne-
rätt, d. Vv. 8. om vapentjensten endast är frivillig. Det kunde då
lätt inträffa, att de medborgare, som frivilligt erbjöde sig att för-
svara statens bestånd, dertill icke räckte till; men då statens bestånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
