Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - C. Lovén: Värnerätt och Värnepligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
860 VÄRNERÄTT OOH VÄRKEPLIGT.
(Gardes du Corps) som beledsagat honom från Versailles, och ropen
«<Lefve nationen” genljödo från alla håll”)
Man försökte visserligen att ända till konungadömets fall in-
skränka rättigheten att gå beväpnade till 25,000 man borgare i
Paris, men då detta af folket betraktades som en aristokratisk
institution, blefvo dessa medborgare föremål för ett sådant hat från
«befolkningens sida, att de 60 bataljoner, hvaraf de bildades, måste
upplösas och lemna plats för den beväpnade massan.
På detta sätt framträdde den allmänna värnerätten i Frankrike
såsom en helt naturlig yttring af ett långvarigt förtryck. Men när
en grundsats framträder på detta sätt, kan den icke föra någon
välsignelse med sig. .Lika bedröflig som allmänna värnerätten
framträdde för upprätthållande at den inre ordningen lika sorglig
var dess uppträdande emot rikets fiender. Öfverallt i Frankrike
"lät man på det högtidligaste sätt proklamera ”fäderneslandet i fara":
och uppmanade medborgare af alla stånd och åldrar att hasta til
fädernesiandets försvar. Tusentals anmäide sig, men när stunden
för uppryckningen kom, infann sig endast en del. Några iofriade
dock sitt löfte medelst att lega annan karl. Tlia sörjdes.också för
dessa uppbådade frivillige, hvarföre de voro tvungne att ander
marschen till gränsen med våld förskaffa sig lifsmedel hos befolk-
ningen. I alla städer och byar, de passerade på vägen till gränsen,
. såg man derföre med förskräckelse deras ankomst och med glädje
såg man dem aflägsna sig. Den så befallande nödvändigheten af
en fast organisation förbisågs ock fullständigt. De frivillige fingo
- sjelfva välja sina kadrer, såsom dem för godt syntes”"), och disciplinens
-förfall inom franska arméen daterar sig också från . denna tid.
"Några bataljoner, som först uppsattes af frivilliga från Paris hade
"den klokheten att välja allt sitt befäl bland afskedade of&cerare
och . underof&åcerare och dessa bataljoner förvärfvade sig derigenom
snart nog krigsduglighet. .
+) Vi anse oss icke kunna underlåta att härvid fästa uppmärksam-
beten på det sätt, hvarpå vår hufvudstads borgerskap -nästan alldeles vid
samma tidrymd betedde sig emot Gustaf III, och hvarom den på slotts-
"backen uppresta obelisk bär vittnesbörd. Det var icke af folket han
öfvergafs utan af sina egna officerare. Det var icke bland folket han
fann sina mördare utan bland sin närmaste ompgifning. De som hysa den
absurda föreställningen, att vårt land för uppehållande af den inre ord-
ningen har behof af en yrkesarmé, skulle vi vilja tillråda att med något
mera eftertanke läsa vår senaste historia och tillika jemföra vår inre
ställning med de länder som redan bildat sin krigsförfattning uteslutande
på allmän värnepligt. Vår indelta yrkesarmé har ju föröfrigt flera gån-
ger än någon annan deltagit i politik och revolution. Dess officerare
hafva en gång dragit den ur fiendeland för att stifta 1719 års författning,
och sedan under 1757—062 års krig lemnat den för att strida på svenska
riksdagen. De hafva engång sjelfrådigt underhandlat med fiende under
vapen; de hafva engång afsatt en konung.
+ ) Hvad som i allmänhet är utmärkande för värnerätten är, att de
’värneberättigade sjelfve välja sitt befäl. Så snart värnerätten förändras
"till en motsvarande pligt, inträder statens rätt och pligt att åt de värne-
pligtige gifva en fast organisation. ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
