Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - C. Lovén: Värnerätt och Värnepligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRNERÅTT OCH VÄRNEPLIGT. 366
insågo både konung och folk, att det icke var nog att erkänna
grundsatsen om allas rätt och pligt att ’bidraga till bildande af
arméen, utan att denna grundsats var en af dem, som måste kon-
seqvent genomföras, om landet skulle erhålla en verklig kraftig
arméorganisation. De politiska resultaten af det 60-åriga arbetet
inom detta land har i våra dagar framträdt icke allenast utåt, me-
delst lysande segrar och landvinningar, utan äfven inåt, medelst för-
fattningar, som bära en allt mera frisinnad prägel. Det betydliga
inflytande preussiska folket utöfvat på regeringens politik och att
denna i sjelfva verket varit dikterad af folket, är något som man
numera allt mera börjar erkänna. Vi hänvisa till en uppsats af den
gamle statsmannen Guizot, som under benämning: "La France et
la Prusse responsables devant L’ Europe”, finnes intagen uti Revue
des deux Mondes för år 1868.
Med anledning af 1866 års händelser yttrar Guizot, att, om
man vill betrakta dessa sådana de i verkligheten gestalta sig, man
finner föga deri af allt det nationalitetssträfvande, som man sökt
tillskrifva dem, utan att de helt enkelt äro Fredrik II:s verk, som
åter upptagits och utförts af hans folk vida mera än af hans efter-
trädare på thronen, och i den teckning han der gör af den nuva-
rande Tyske Kejsaren, framhåller han, att om man för 30 år sedan
skulle sagt denne, att han en dag skulle, med kränkning af furstars
och fria städers rättigheter, omstörta den Tyska riksförfattningen,
den dåvarande konservative tbronföljaren helt säkert på det häfti-
gaste skulle protesterat mot en sådan möjlighet, och Guizot tilläg-
ger, att det behöfts hela den starka påtryckningen af den kraftiga
preussiska nationalandan, understödd af en skicklig man som Furst
Bismarck, för att, bland alla de eröfringar Preussiska folket under
detta år gjort, framför allt eröfra sin Konung. Men deruti, säger
Guizot, ligger skilnaden mellan det franska folket och det preus-
siska, att under det att det förra, kastande sig in på revolutionens
farliga väg, likt en meteor sväfvade ut och gjorde eröfringar utan
möjlighet att kunna behålla dem, allt under ständig protest mot
att vilja eröfra, det preussiska folket åter förblef fästadt vid sin
gamla kungafamilj, såväl när detsamma af Fredrik II infördes på
eröfringens väg, som sedermera i olyckans dagar; och detta folk har
likaså förblifvit fästadt vid denna dynasti, när det nu sjelfmant
åter inträdt på eröfringens väg, och just på grund af den fasta
ställning, denna dynasti derigenom erhållit, har den kunnat hålla
folkets eröfringsbegär inom förnuftiga gränser.
Äfven å Engelsk sida finner man den uppfattningen, att det
varit det Tyska folket, som bestämt den politik Kejsar Wilhelm
och Furst Bismarck måst föra under kriget med Frankrike. En
bland de mera framstående engelske tidningskorrespondenterna, som
medföljde Tyska arméen till Sedan, skref derifrån vid denna tid,
att allmänna tanken inom arméen var att marchera på Paris, såvida
icke Frankrike ville afstå Strasburg och Metz samt betala krigs-
kostnaderna. Bismarck, säger korrespondenten, anses här skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
