Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - C. Lovén: Värnerätt och Värnepligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
870 VÄRNERÄTT OCH VÄERNEPLIGT.
annan armé i Europa, enär soldaten har rätt att tjena ända tills
han uppnått 50 års ålder, ligger orsaken till omöjligheten att sam-
mansmälta densamma med allmän värnepligt särskilt i dess egen-
domliga aflöningssätt, hvarigenom vid arméens mobilisering den
mest skriande orättvisa skulle framträda, som det icke ligger i
statens magt att afhjelpa. Vi skola söka gifva skäl härför.
Såvida den värnepligtige skall i minsta mån kanna motsvara
krigets fordringar, måste han erhålla en wucbildning, som minst
sagdt ställer honom i jämnbredd med den indelte soldaten, och
dertill torde icke mycket vara erforderligt. Under kriget skulle
då det absurda förhållandet inträda, att under det den indelte sol-
daten, som helt säkert ofta skulle befinnas mera olämplig att an-
vändas till befäl än månge bland de värnepligtige, det oaktadt
komme att åtnjuta förmåner vida öfverstigande hvad som komme
på dennes lott. Då den fattiga befolkningen ingår tidiga äkten-
skap, skulle det mycket ofta inträffa, att under det den indelte
soldaten för den ringa utbildning, han under freden erhållit,
åtnjutit större aflöning än någon annan soldat i Europa, i motsats
till den värnepligtige som endast dervid åtnjutit ett: knappt under-
håll, — den förres hustru och barn under kriget skulle genom in-
nehafvandet af torpet med dervid åtföljande förmåner befinna sig i
en afundsvärd ställning emot den värnepligtiges familj; och med
någon kännedom af menniskonaturen torde det väl synas klart, att
man icke kan 1 en organism sammansmälta elementer, som från
rättvisans synpunkt blifva så olika behandlade. .
Utgår man nu åter från den förutsättningen, att man på annan
väg skulle kunna erhålla en stam, som i militäriskt afseende skulle
mera kunna motsvara sin uppgift och der aflöningsförhållandena
kunde regleras så, att icke ofvananmärkta orättvisa stack så bjert
i ögonen, torde kunna ifrågasättas, huruvida den ofta predikade
satsen, att den högre utbildningen hos stamsoldaten skall kunna
ersätta den ringare utbildningen hos den värnepligtige, kan försva-
dom, som genom reduktionen tillfallit staten. Det för medeltidens läns-
författning karakteristiska begreppet: >»Land för vapentjenst» gjorde
sig här sjelfmant gällande, och på detta sätt erhöll Karl XI en personlig
länsadel som motvigt mot den gamla bördsadeln. Gemensamma intressen
förenade dock snart dessa mot hvarandra ställda aristokratiska institu-
tioner. Vår historia under förra och äfven inpå detta århundrade visa
sorgliga bevis derp& Den indelta arméen egde emellertid en viss orga:
nisativ fasthet derigenom, att allt befäl och underbefäl vid ett regemente
från öfversten ända ned till yngste underofficeren suto på de dem för-
länade egendomar, omgifna af sina länsmän, de med torp försedda sol-
daterna. Endast långvariga krig kunde förläna åt en dylik institution
något militäriskt värde. Freden kunde det aldrig. Genom indragande
af befälets boställen, en åtgärd i och för sig den förnuftigaste af alla
åtgärder, har emellertid hela den patriarkaliska prägel, som förlänade
åt indelningsverket något verkligt vördnadsbjudande, totalt försvunnit,
och denna institution erbjuder nu bilden af en ruin, färdig att falla
sönder. Den indelta -arméen kan sägas vara på en gång en yrkesarmé,
en milisarmé och en söndersprängd lånsförfattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
